enmansdomare. Åtskilliga strafflagar hafva äfven uppställts med iakttagande af ifrågavarande indelning (fransk, österrikisk och delvis äfven tysk rätt).
I vår äldre rätt motsvarades förenämnda indelning till en början af åtskilnaden i fridlöshetssaker samt större och mindre bötesmål, senare åter af urbota mål eller högmålssaker och öfriga brott. Och ehuru det karakteristiska för edsöresbrotten ursprungligen var den genom deras begående föröfvade kränkningen af den af konungen särskildt utfästade friden, blef man dock med tiden mera främmande härför. Och dermed blef det gemensamma för dessa, fortfarande såsom en särskild grupp sammanförda och behandlade förbrytelser: likheten i det för dem stadgade ansvaret — ursprungligen fridlöshet, med 1734 års lag böter af 100 daler och ärans förlust samt efter KF 20⁄1 1779 enligt regel ett års fästning. Hvad beträffar rättsböckerna före 1734 års lag, är den i dem förekommande fördelningen af deras kriminalrättsliga innehåll på särskilda balkar till största delen gjord med hänsyn till dessa olika indelningar af brott. Och för öfrigt hafva i viss mån jemväl gällt särskilda regler i kriminelt och processuelt afseende, allt efter som förbrytelserna hört till den ena eller den andra af förenämnda grupper — bland annat isynnerhet beträffande delaktighet i brott, domstolarnes behörighet och bevisningen. Framför allt befunno sig edsöresbrotten härutinnan för någon tid i en undantagsställning, hvilket i det mesta berodde deraf, att nyare principer här först kommo i tillämpning. För närvarande kan det beträffande vår rätt icke uppvisas någon genomförd indelning af ifrågavarande slag med särskild rättslig betydelse.
Af öfriga indelningar utaf brott är vigtigast den, som har brottets föremål till indelningsgrund. I romersk rätt, som i detta afseende för öfrigt redan hade sin förebild i den grekiska, skilde man mellan privata och offentliga förbrytetser (delicta privata och publica, de förra handlagda i vanlig civil rättegångsordning och de senare vid särskilda kriminella domstolar). Härmed förknippade man i den medeltida rättsdoktrinen den mosaiska rättens
