särskiljande af brotten, allt efter som de inneburo förbrytelse mot Gud eller menniskor. Och deraf uppstod en tredelning: brott mot Gud, furste eller stat samt mot enskilde (kanonisk rätt, Carolina). I senare tider har man dock ej velat upptaga förbrytelser mot Gud såsom en särskild hufvudklass, och har man sålunda återvändt till den romerska tvådelningen: förbrytelser mot offentlig och mot enskild rätt. Denna indelning är använd i åtskilliga nu gällande strafflagar (fransk och österrikisk rätt inom deras framställning af respektive crimes och délits samt verbrechen, vergehen och übertretungen, hvarvid dock den österrikiska inom vergehen och übertretungen såsom en särskild klass ytterligare upptager förbrytelser mot den offentliga sedligheten). På senaste tiden har man dock börjat att i strafflagarne lemna framställningen af de särskilda förbrytelserna utan iakttagande af någon som helst dylik fördelning. Den ordning, hvari brotten i kapitelföljd behandlas, har bestämts af den större sammanhörighet, som man ansett förefinnas dem emellan; och början har gjorts med förbrytelserna mot offentlig rätt (tysk och nordisk rätt). Detta beror på erkännandet deraf, att en mängd af de förbrytelser, som kränka enskild rätt, äfven beröra allmän, om ej på annat sätt så dock genom sin svårare beskaffenhet.
Hvad beträffar vår nu gällande strafflag, hafva embetsbrotten deri fått sin plats sist i framställningen (äfven i tysk och norsk rätt, dock att i tysk rätt derefter upptagits übertretungen och i norsk rätt förbrytelser medelst tryckalster). I spetsen hafva åter satts religionsbrotten (äfven i norsk rätt, ehuru de här sammanställts med sedlighetsbrotten). Härutinnan röjer sig i viss mån ett fasthållande vid det äldre åskådningssättet. Hvad beträffar uppställningen af 1734 års lags missgerningsbalk ligger förenämnda tredelning i det hela till grund för densamma. Till den del som den icke till fullo iakttagits, beror detta på en återververkan från den förutvarande rätten och dess klassificering af förbrytelserna. I dessförinnan gällande rättsböcker förekommer jemte sammanförandet af åtskilliga brott i anledning af likheten i det för dem stadgade
