såsom ett nödvändigt moment i sjelfva gerningen. Men i öfrigt kan straffet för beskyllning af ifrågavarande art än vidare ökas, allteftersom den går ut på att lägga någon till last en straffbar handling (häraf har gjorts ett särskildt brott med särskild strafflatitud i svensk och norsk rätt samt delvis i fransk rätt) eller sker mot bättre vetande (särskildt brott i norsk och tysk rätt — ˮverleumdungˮ i tysk rätt till skilnad från ˮüble nachredeˮ, då verleumdung i österrikisk rätt betecknar falsk anklagelse och i fransk rätt ˮcalomnieˮ utmärker beskyllning i allmänhet, såväl förtal som falsk anklagelse; i svensk rätt ˮobetänksamhetˮ i motsats till ˮarghetˮ straffminskningsgrund vid beskyllning för brott, hvaremot eljest arghet synes förutsättas vara ett beskyllningen tillhörande moment). Vid vanlig ärekränkning är det enligt regel ej tillåtet för den tilltalade att anföra skäl för det berättigade i tillmälet. Men deremot kan han på sådant sätt freda sig från ansvar, i mån som ärekränkningen innebär en beskyllning. Hans bevisrätt är dock i åtskilliga rättssystem underkastad vissa inskränkningar (i tysk, dansk och norsk rätt inga sådana och ej heller i engelsk rätt, ehuru vid en kriminell talan på grund af ˮpublication of a libelˮ en sådan bevisning ej utesluter straff utan tvärtom kan förhöja straffet, om det ej visas, att beskyllningen och framläggandet af sakförhållandena varit ˮfor the public benefitˮ; i holländsk och ungersk rätt samt finsk enligt KF 26⁄11 1866 bland annat hänskjutet till domstolen att afgöra, huruvida bevisning må tillåtas eller icke; i svensk rätt bevisning blott medelst dom eller till sådan dom utförd talan af vederbörande, i fransk och belgisk derjemte genom ˮautre acte authentique;ˮ i holländsk, österrikisk och ungersk rätt ej bevisrätt beträffande brott, då tredje man ensam har initiativrätt i fråga om dess åtalande).
Såsom föremål för injurier betraktas den medborgerliga äran, d. v. s. anseende och godt namn samt hvad dertill hörer efter gängse föreställningar i det samfund, hvari man lefver. Till ärekränkning räknas dock icke förklenande omdömen om andra, derest man har en särskildt pligt att yttra sig (orlofssedel, embetsintyg, vittnesmål etc.)
