envig under den första delen af den s. k. nyare tiden. Och i sammanhang med åtgärderna mot enviget började man derför också att skärpa ansvarsbestämmelserna mot ärekränkning och gifva dem en större utsträckning, än förut varit fallet. Hvarje skymf bestraffades och bestraffades strängt. Till en början inflöto dessa nya bestämmelser dock i likhet med dem, hvilka afsågo enviget, ej i den allmänna lagen, utan kommo endast att gälla såsom speciallagstiftning för adeln och dess vederlikar. Men efterhand tog likväl den allmänna lagstiftningen intryck af dem, och långt innan straffbuden beträffande envig upptogos i den allmänna lagen, vunno de nyare principerna i fråga om ärekränkning inträde deri. Till någon del har denna utveckling i öfrigt försiggått under tillbakagående till och med användande af äldre germansk rätt. Men i mycket är detta åter icke förhållandet. Dels hafva nemligen romerska rättsgrundsatser kommit att bestå, och dels förekomma äfven sådana stadganden och begreppsbestämningar, som äro egendomliga för det moderna rätts- och samfundslifvet.
Modern rätt.Mest i öfverensstämmelse med den romerska rätten är den engelska. Enligt densamma kan nemligen en kriminell talan ej anställas annat än på grund af ˮpublication of a libelˮ, d. v. s. en i skrift, tryck eller målning framställd ärekränkning. Eljest gifva injurier (slander) allenast anledning till ett kraf på skadestånd, hvarvid för dess bifallande fordras bevis, att skada verkligen uppstått eller i allt fall att all sannolikhet finnes derför. Annorstädes än i England bestraffar man åter hvarje förgripelse å en persons ära. Härtill är hennes närvaro af nöden. Den större offentlighet, som gifves åt skymfen, det må nu ske i skrift eller på annat sätt, verkar blott till straffets höjande. I öfrigt är det likgiltigt, med hvad medel skymfen tillfogas. Det kan vara öfvervåld (ej i fransk rätt, som bestraffar sådan gerning endast såsom misshandel), yttranden eller åtbörder. Men såsom i högre måtto straffbar utmärker man, att någon om annan utsprider rykte om gerning eller last, som äro menliga för dennes goda namn och anseende. Här ingår således ett offentliggörande
