Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


159

händelse att genom mened oskyldig kommit att straffas eller ock embetsman uppsåtligen fällt saklös till straff eller mot honom anställt åtal (Str.L. 13 2; 25,2 och 3).

I åtskilliga länder, hvarest den offentliga åtalsrätten utesluter den privata och i fråga om svårare förbrytelser enskild person således ej kan anställa åtal utan endast göra angifvelse för åtals anställande, uppfattas falsk anklagelse hufvudsakligen såsom ett försök att vilseleda offentlig myndighet och behandlas följaktligen såsom en förbrytelse mot det allmänna (i tysk och ungersk rätt omedelbart efter mened och i österrikisk strax före bistånd åt förbrytare). Och i öfverensstämmelse härmed har den danska rätten, som dock låter stadgandena om falsk angifvelse följa närmast efter kapitlet om ärekränkning, dels sammanfört falska eller ohöfviska klagomål eller framställningar med falsk angifvelse och dels till straffbarheten af denna senare ej fordrat, att viss person angåfves, utan blott att på grund deraf åtgärder blifva vidtagna från myndighets sida.




Brott mot en persons frihet.Liksom i den moderna rätten bestraffades äfven i den äldre germanska sådana förbrytelser, som inneburo ett beröfvande af frihet eller ett inskränkande deraf. Ansvar finnes sålunda utsatt för: försäljning af fri man såsom träl, fjettrande, bortförande, pinande till bekännelse och inspärrande. Det var dock allenast dessa svårare former af frihetsbrott, hvarom stadganden lemnades i den äldre kriminallagstiftningen. Och för öfrigt synes man hafva bestraffat ifrågavarande gerningar mindre för det ingrepp i friheten, som de inneburo, än för det öfvervåld eller den skymf, som dermed var förenad. I allt fall sammanfördes dessa förbrytelser icke, i öfverenstämmelse med hvad som nu sker i den moderna rätten, såsom brott af samma slag. Ett försäljande af fri man såsom träl synes allmänneligen hafva likställts med mord eller dråp. Enligt de svenska rättsböckerna skulle härför betalas vanlig mansbot, 40 mark (VGL Add. 7,23; ÖGL UmB 30,1; UL KmB 3 pr.; SmL KmB 3 pr.; WmL II KmB 4, så äfven i norsk och sydgermansk rätt, men dock i Lex Rip. tredubbel mansbot liksom för mord). Hvad åter beträffar