sydgermansk som i nordisk rätt (ÖGL: stjälande af det, som var under lås, eller af tjudrad häst). Företrädesvis i sydgermansk rätt men till någon del äfven i den nordiska rätten tilläggas äfven eljest stöld större straffbarhet på grund af dels föremålet (vapen eller förarbetadt kläde i WmL I), dels stället (qvarn, smedja, badstuga, kyrka), dels tiden (i krigstid, å kyrkliga festdagar, nattetid) och dels slutligen den person, från hvilken stölden skett (fursten, kyrka, prest, husbonde). Äfven ett förnyadt begående af stöld finnes redan i äldre rätt hafva medfört vissa rättsverkningar och särskildt ländt till straffets förhöjande (long., anglos., norsk och dansk rätt; hos oss företrädesvis i GottlL). En synnerlig betydelse hade den omständighet, att tjufven tagits i uppenbar gerning. Derigenom beröfvades han den processuella förmån, som eljest tillkom den tilltalade, nemligen att med laga bevisning freda sig från anklagelsen. Och härförutom hade man för sådant fall rätt att, då det tillgripna ej var af särdeles ringa värde eller ock stölden eljest var oqvalificerad, fängsla tjufven och i sådant skick föra honom till tinget, hvarjemte ansvaret äfven blef större. Samma åtskilnad som vid dråp iakttogs således äfven här. Men stöld ansågs dock uppenbar, icke allenast för det fall att tjufven gripits å bar gerning, utan äfven om vid husransakan det stulna funnits fördoldt hos honom, eller han i allt fall innehade detsamma, utan att kunna framte sin fångesman eller eljest i laga ordning styrka, att han förvärfvat detsamma medelst rättsligt fång (ÖGL, VGL:ne). För dessa senare två fall synes dock, hvad sjelfva ansvaret beträffar, detta mångenstädes hafva ställt sig något lägre än vid gripande å bar gerning (jyske lov). Särskildt synes så hafva varit förhållandet, då mot den tilltalade förekom annat, än att han hade det stulna i sin besittning och brast i bevisningen af sin åtkomst dertill (så enligt svealagarne och norsk rätt).
En rätt att döda tjuf, som påträffades å bar gerning, synes ursprnngligen allestädes hafva förekommit (ännu i den äldre Gul. L.) Men deraf hafva dock äfven de äldsta rättsböckerna i det
