Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
182

gerningsmannen bragt godset i säkerhet. Ett instickande i påhafda kläder, i säck eller annat, hvari man afser att bortföra godset, eller allenast ett förflyttande af detsamma från det ställe, hvarest det befinner sig, i uppsåt att bortföra det eller såsom förberedande åtgärd till dess bortförande gifver gerningen karakteren af en fullbordad stöld.

Enligt regel har allmän åklagare initiativrätt i fråga om beifrande af stöld. För den händelse att tillgrepp, som skett från nära anförvandt eller från den, med hvilken man lefver i gemensamt bo eller till hvilken man står i ett visst närmare personligt förhållande, är straffbart, göres dock mera eller mindre undantag med afseende härå (Str.L. 22,21; äfven österrikisk, ungersk och holländsk rätt i viss måtto; i tysk rätt likaledes vid mindre värde) och enligt åtskilliga främmande rättssystem ytterligare i fråga om stöld af husfolk (i tysk rätt vid mindre värde). Särskildt ansvar för släppande af tjuf, som man i laga ordning häktat, eller särskild belöning med afseende å tagande af tjuf eller tjufgods äro ej vidare stadgade i lagarne.

Ehuru med stöld för närvarande i allmänhet förstås ett tillgrepp af främmande lös egendom utan våld i afsigt att tillegna sig sjelf eller annan densamma, hafva dock gränserna för de förbrytelser, som i den positiva lagstiftningen sammanfattats under rubriken stöld, icke dragits i full öfverensstämmelse med det så angifna begreppet. De historiska traditionerna hafva till en del bevarat sig. Stöld betraktas i det hela fortfarande såsom en neslig och synnerligen straffbar gerning. Och med hänsyn härtill har man å ena sidan velat från stöldbrotten afskilja en eller annan förbrytelse, som med det antagna begreppet egentligen hörde till dem, och å andra sidan med afseende å åtskilliga brott, hvarå de strängare bestämmelserna rörande stöld af gammalt tillämpats, fastän de egentligen icke hade stöldens karakter, låtit det förblifva dervid. På sådant sätt äro i en mängd straffsystem tillgrepp af naturalster i större eller mindre måtto fortfarande behandlade åtskils från stöld. Och så är bland annat förhållandet i vår rätt. Ytterligare förekommer hos oss s. k. bodrägt såsom en form af oredlighet