(Str.L. 22,20). Tvärtom likställas med stöld fortfarande dels vissa former af försnillning (svensk, norsk, fransk och engelsk rätt) och dels äfven af bedrägeri, oredlighet, skadegörelse och förgripelse å annans eganderätt till fast egendom (fransk rätt). Anmärkningsvärdt är äfven, att rättssystem finnas, hvari rån (fransk, belgisk, engelsk och holländsk rätt) och utpressning (fransk, belgisk och engelsk rätt) i allmänhet äro framställda såsom qvalificerade former af stöld samt försnillning åter såsom en privilegierad stöld (engelsk rätt).
En särskild inskränkning af stöldbegreppets användning ligger för den svenska rättens del deri, att till olofligt tillgrepp anses höra, att det tillgripna har något förmögenhetsvärde (principielt på samma ståndpunkt den engelska rätten). Detta skulle nemligen följa af den bibehållna fördelningen i stöld och snatteri efter värdet hos det tillgripna.
Svensk rättsutveckling.De i svensk rätt nu gällande bestämmelserna rörande stöld (Str.L. 20) ansluta sig temligen nära till hvad, som förut varit stadgadt i kongl. förordn. d. 4⁄5 1855. Olikheterna bestå hufvudsakligen i straffsatserna, hvarförutom i ett par fall stölder af qvalificerad art (stöld öfver 1000 kronor samt mjölkande etc.) förts till en annan grupp än i 1855 års förordning och sålunda kommit att bedömas mildare. Ett fall af qvalificerad stöld har 1864 års strafflag borttagit, nemligen sådant tillgrepp, hvarvid gerningsmannen färgat ansigtet eller genom förklädnad gjort sig okänbar.
Deremot betecknar 1855 års förordning åtskilliga förändringar i lagstiftningen rörande stöld. Förutom 1734 års lag äro härförutom i sådant afseende mera märkliga dels i tiden före 1734 års lag straffordn. d. 18⁄5 1653 och dels efter 1864 års strafflag kongl. förordn. d. 19⁄7 1872 och d. 16⁄6 1875. I öfrigt har den svenska rättsutvecklingen på ifrågavarande område varit af enahanda art som den, hvilken, efter hvad ofvan skildrats, i allmänhet försiggått inom den moderna rätten. Man har kanske hos oss allenast längre och i större måtto hållit fast vid det gamla.
Lönlighet framhålles i 1734 års lag icke vidare såsom något karakteristikon för stöld (se
