Fall af qvalificeradt rån förekomma mestadels i de olika strafflagarne, fastän i allmänhet ej till så stort antal som i fråga om stöld. Äfven här råda i öfrigt vissa skiljaktigheter. Till en del hafva de omständigheter, som vid stöld äro af en qvalificerande art, äfven här tillagts en sådan verkan (i svensk rätt: rån från allmänna posten, från nödställd, efter inbrott nattetid, iteration samt härutöfver af flera efter föregående öfverenskommelse och i öppen sjö). Men härjemte har äfven hänsyn tagits till den misshandel, som kan hafva stått i samband med rånet (i svensk rätt: pinliga medel, svår kroppsskada eller dödlig utgång; i norsk äfven: gerningens företagande mot ascendent eller husbonde).
På grund af den svårare beskaffenhet, som enligt nu rådande föreställningssätt vidlåder ifrågavarande förbrytelse såsom innebärande ett angrepp såväl å person som å egendom, bestraffas den allmänt, äfven om den stannat vid försök, och faller densamma jemväl under allmänt åtal. Straffsatserna äro också jemförelsevis höga. Det är isynnerhet i denna punkt som motsatsen mellan äldre och nu gällande bestämmelser rörande rån skarpt framträder.
Då nemligen för närvarande rån är i högre måtto straffbart än stöld, var det alldeles tvärtom i den äldre rätten med den åtskilnad, som då gjordes mellan dessa förbrytelser. Det öppna tillvägagåendet vid rån föranledde, att man bedömde detsamma mildare. Man synes deri hufvudsakligen hafva sett en förnärmelse af ärekränkande beskaffenhet, hvartill dock, om för tillgreppets utförande verklig misshandel egt rum, särskildt straff härför tillkom. Emellertid gjordes vissa åtskilnader. Så var det enligt regel mindre straffbart att rycka något ur händerna på annan (hand ran), än om man plundrade annans hemvist (bos ran). Här var det tydligen kränkningen af hemfriden, som verkade till straffets höjande. Men äfven eljest kunde vid gerningen förekommande omständigheter lända till ett högre ansvar. Och delvis gjorde sig härvid samma synpunkter gällande som vid stöld. Sålunda lade man bland annat vigt å värdet af det tillgripna och huruvida rånet efter de bestämningsgrunder, som i sådant afseende iakttogos vid stöld,
