I det hela hafva dock stölden och rånet städse varit motsatta och fullständigande begrepp i förhållande till hvarandra. Deras utvecklingshistoria är derför ock i det hela gemensam. Hvad stöldbegreppet vunnit i omfattning, har begreppet rån åter förlorat. Då nemligen hvarje öppet tillvällande af rätt på annans bekostnad förut betraktades såsom rån, är så nu mera förhållandet allenast med det, som står i samband med ett våld å person. Deri stämma alla nu gällande strafflagar öfverens. Deremot råder så till vida en olikhet, som man i åtskilliga rättssystem låtit tillgrepp, hvartill våld brukats, under vissa omständigheter blifva stöld, medan man annorstädes åter behandlat det såsom rån. Så är bland annat förhållandet med sådant tillgrepp, hvarvid våld från gerningsmannens sida endast så till vida brukats, som han satt sig till motvärn mot den, som anträffat honom å bar gerning och från honom velat återtaga det tillgripna. I somliga rättssystem föranleder denna omständighet, att gerningen behandlas såsom rån (svensk, dansk, tysk, ungersk och belgisk rätt). Och i andra förblifver den åter en stöld (engelsk rätt), stundom dock så att den uttryckligen tillagts karakteren af qvalificerad (norsk, österrikisk och holländsk rätt). I de rättssystem, som endast framställa rånet såsom en qvalificerad form af stöld, synes i öfrigt hvarje öfvervåld eller hot dermed göra ett tillgrepp till rån, så fort de från början tjenat till medel för tillgreppets föröfvande (engelsk, holländsk, fransk, belgisk och österrikisk rätt). Och så är äfven förhållandet i den danska rätten. Likväl betraktas allmänt ett frånryckande af gods från annan eller sådant tillgrepp, hvarvid våldet icke varit af öfverväldigande eller nödgande art, allenast såsom stöld och ej såsom rån. Men härutöfver finnes i åtskilliga strafflagar det hafva gjorts till vilkor för att gerningen skall blifva rån, att dervid förekommande hot (svensk, norsk, tysk och ungersk rätt) eller äfven omedelbart våld (norsk rätt) varit af svårare beskaffenhet, i följd hvaraf mindre hot eller våld respektive ej föranleda, att gerningen upphör att betraktas såsom stöld.
