Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
201

såsom tjufnad (i VGL:ne vid påträffande hos förvaltare af husbondens gods efter skedd redovisning; i UL, SmL och WmL II guldsmeds förfalskande af gods, som lemnats honom till förarbetande). Särskildt var så förhållandet med underlåtenhet att lysa hittegods. Detta upphörde likväl med 1734 års lag. Och redan i tiden dessförinnan synes man i allt fall hafva befriat den, som hittat gods, från den med stöld förenade äreförlusten, derest han ej låtit komma sig till last att trots vetskap om egaren hafva försummat anmäla hos denne fyndet eller att på tillfrågan af egaren hafva nekat till godsets innehafvande. Underlåtenheten att lysa medförde väl i och för sig samma bötesansvar som vid stöld, men ej tjufvens namn och vanheder (Svea HfRtts Res. 1700, 1702, 1704 och 1719: 40 mark såsom s. k. förbudsbrytare). Det är dock först genom 1858 års kongl. förordn., som förnekande att innehafva hittegods i lag bekommit sin nuvarande straffskärpande verkan. Sättet för bestämmande af ansvaret för underlåtet lysande af hittegods har åter sin motsvarighet i 1734 års lag (MB 48, 5, hvarest dock böter till godsets dubbla värde var ovilkorligt och ej såsom det blef 1858 maximum). Det var ju förut det allmänna sättet att bestämma ansvaret för stöld och har i vår rätt för detta fall kommit att bibehålla sig.

Emellertid blef det äfven hos oss för någon tid allt mera brukligt att utmärka och bestraffa såsom stöld försnillning af anförtrodt gods. Och de stadganden af denna art, som för närvarande finnas i vår rätt, återgifva till största delen blott äldre bestämmelser (försnillning genom tjenare i 1734 lag MB 42, 1 och 1723 års legostadga § 6, genom skeppare och forman i 1734 lag MB 42, 3 och 1667 års sjölag, af gods, som räddats ur eld, sjö eller från fiende i 1734 lag HB 12, 10 och af gods under stängsel i 1734 lag HB 12, 3; enligt KF 53 1755 var åter straff som för rån stadgadt för postförares tillgrepp ur postväska). Till någon del hafva äfven dylika slags föreskrifter satts ur kraft genom den nyare lagstiftningen. Så är förhållandet med försnillning af embets- eller tjensteman eller af person i liknande ställning genom

26