1864 års strafflag och med förfalskning af vara genom 1858 års kongl. förordn. (i 1734 lag HB 1,9 sådan förfalskning tjufnad, förut allenast dels förfalskning af guldsmed enligt LL:ne och Allm. St. L:n liksom i UL, SmL och WmL II och dels förfalskning af säd, som mottagits till malning, på grund af en analogiserande tillämpning af stadgandena i ChLL och Allm. St. L:n rörande säljande af förfalskad vara).
Försnillning af anförtrodt gods blef dock i den svenska rätten icke någonsin i allmänhet uppfattad och behandlad såsom stöld. Sålunda medförde till 1734 års lags tillkomst förfalskning af vara, som lemnats handtverkare till förarbetande, enligt regel endast ett mindre bötesansvar (Allm. St. L:n och Skrå för handtverkare 1720). Och då det med förändringarne på processens och exekutionens områden kommit ur bruk att bestraffa rättsförnekelse allenast, saknades för någon tid straffbestämmelser för de flesta fall af försnillning och försök dertill. Man hjelpte sig under sådant förhållande till rätta dels genom tillämpandet af ansvaret för olofligt bruk af annans egendom (Abrah. p. 561) och dels genom specialstadganden (Öfverståth. Emb. i Stockholm Publ. 13⁄4 1677). Af större omfattning voro de med 1734 års lag härutinnan gifna straffbestämmelserna för ej mindre tillegnande af anförtrodt gods (HB 10, 7 af pant, 11, 4 af lån, 12, 4 af inlagsfä och 12, 12 genom handtverkare) än äfven döljande deraf (ÄB 9, 7 af dödsbos tillgångar) eller nekande till att hafva mottagit detsamma (HB 10, 6 af pant, 11, 2 af lån och 12, 9 af inlagsfä).
Nu gällande bestämmelser hafva allenast sammanfört och allmängjort dessa stadganden i 1734 års lag. I ett par hänseenden föreligger dock en ganska väsentlig olikhet. I 1734 års lag bibehöll sig nemligen fortfarande i viss måtto den uppfattning, att det lönliga tillvägagåendet gjorde en rättsstridig handling mera straffbar. Och i öfverensstämmelse härmed var förnekande till innehafvandet af annans gods belagdt med lika eller högre (vid pant) ansvar än sjelfva försnillningen (derför äfven tjufnadsansvar, redan om man nekade till gods, som räddats ur eld, sjö eller från fiende, och
