lemnas domstolarne en temligen fri afgöranderätt i nämnda hänseende. Och det blifver derföre äfven i praxis, som man ytterst har att söka de mera fasta normerna i frågor af förevarande art.
Den osäkerhet, som fortfarande råder på detta område, afspeglar sig äfven i lagstiftningen. Rättssystemen förete här synnerligen stora afvikelser i förhållande till hvarandra, och det är svårt att vinna gemensamma synpunkter, hvarifrån deras bestämmelser i denna del kunna sammanföras till ett öfversigtligt helt. Allmänt synes dock till bedrägeriets väsende anses höra, att man med list söker förmå någon att i fråga om rätt, hvaröfver han förfogar, vidtaga viss rättslig åtgärd, eller ock att man svikligen begagnar sig af sådana rättshandlingar, som bero på en missuppfattning af sakförhållandena. Å ena sidan skall alltså föreligga en villfarelse och å den andra ett dolöst missbrukande deraf. Detta är dock icke nog, för att ett bedrägeri skall hafva egt rum. Ännu något annat måste tillkomma. Om man t. ex. förmår någon att tillegna sig gods genom att hos honom väcka föreställningen, att godset tillhör honom sjelf eller tillskyndaren till gerningen, föreligger en stöld och ej ett bedrägeri. Till bedrägeri hörer nemligen, att den vilseledde förfogar öfver sådan rätt, i fråga hvarom han faktiskt har bestämmelserätt, äfven om han icke är egare dertill. Men det är icke något straffsystem, i hvilket dylikt svikligt tillvägagående utan vidare är utmärkt såsom straffbart. Här och hvar har man till och med nöjt sig med att stadga ansvar för allenast vissa speciella bedrägeribrott (engelsk, fransk och belgisk rätt). Det saknas alltså här ett allmänt lagrum rörande straffbart bedrägeri. Allra högst har bland de särskildt uppräknade bedrägeribrotten upptagits ett, som till skilnad från de öfriga är mera allmänt beskrifvet och derför äfven af en större omfattning och mera vidsträckt användning (i fransk och belgisk rätt l’escroquerie, d. v. s. att någon tillnarrar sig ˮdes fonds, meubles, obligations, quittances ou déchargesˮ; i engelsk rätt ˮobtaining property by false personationˮ och ˮby false pretencesˮ). Men hvarest man förfarit på detta senare sätt, består, såsom den följande framställningen skall visa, i sak
