ingen egentlig olikhet i förhållande till de rättssystem, som uppställt en allmän definition på bedrägeri. Mestadels har man gått till väga på detta senare sätt och dervid förklarat, att hvarje gerning, som har de i definitionen upptagna bestämningarne, jemväl är straffbar.
Dessa bestämningar äro dock i sjelfva verket ytterst olika. Såsom följd af förbrytelsen angifves visserligen allmänt skada för annan person. Enligt regel fordras det dock härjemte, att det är en skada af förmögenhetsrättslig natur, (tysk och ungersk rätt). Men undantagsvis anses det äfven kunna vara skada till andra rättigheter (österrikisk rätt), och tvärtom har i några rättssystem skadan ej blott sagts skola vara af förmögenhetsrättslig natur, utan äfven på visst sätt närmare beskrifvits och bestämts (i svensk och dansk rätt: förlust af gods eller penningar; i norsk rätt: förlust af penningar eller penningars värde; i holländsk rätt: utgifvande af sak, åtagande af skuld eller afstående från fordran = det franska och belgiska l’escroquerie). Och då det allmänna bedrägeribrottet vanligen ej är fullbordadt, så framt ej skada verkligen uppstått, är det enligt vissa rättssystem i sådant hänseende till fylles, att fara för rättsförlust inträdt (norsk och österrikisk rätt samt delvis äfven dansk). Hvad åter beträffar afsigten, hvari gerningen begås, framhålles stundom, att för bestraffande af ett svikligt tillvägagående såsom bedrägeri gerningen måste hafva skett i uppsåt att bereda sig sjelf eller annan en rättsstridig fördel (tysk, ungersk och holländsk rätt jemlikt den preussiska strafflagen). Annorstädes nämnes icke något om afsigten, och kan således bedrägeri bland annat jemväl föröfvas i syfte att skada annan (nordisk och österrikisk rätt). Slutligen äro sjelfva medlen för bedrägeriets utförande i några rättssystem noga bestämda (i tysk rätt: väckande eller underhållande af en missuppfattning medelst föregifvande af falska eller genom vanställande eller undertryckande af sanna fakta; i österrikisk och ungersk rätt: vilseledande eller hållande i villfarelse genom listiga förespeglingar), medan andra strafflagar väl angifva vissa särskilda sätt, hvarpå bedrägeri kan ega rum, men i öfrigt
