strafflagstiftningen äfven kom att omfatta ringare förseelser (i engelsk rätt fortfarande blott straff för bedrägeri och ej för vårdslöshet).
Alla de förbrytelser, hvarom här är fråga, hafva det gemensamt, att de på något sätt förfördela borgenärernas rätt eller i allt fall sätta densamma i fara. De höra således till egendomsbrotten. Och af gammalt hafva de äfven sammanställts med bedrägeri samt omhandlas fortfarande i vissa rättssystem fullständigt (dansk rätt) eller delvis (österrikisk rätt) under denna rubrik eller i allt fall gemensamt med vanliga bedrägeribrott (norsk och fransk rätt). Hvad beträffar den svåraste af de särskilda klasserna utaf konkursförbrytelserna, betecknas den öfverensstämmande såsom ett bedrägligt förfarande. Likvisst gäller det också här, att de kännetecken, som enligt den i de flesta rättssystemen upptagna definitionen på straffbart bedrägeri utmärka detsamma, icke återfinnas hos de under ifrågavarande speciella form af bedrägeri upptagna fallen. Hvad, som enligt regel är gemensamt för denna art af konkursförbrytelse, är, att gäldenären vidtagit åtgärder för att föra sina borgenärer bakom ljuset eller för att i allt fall förhindra dem att skaffa sig en rätt inblick i hans verkliga förmögenhetsställning. Afsigten är eller antages efter de föreliggande omständigheterna vara att minska borgenärernas rätt till betalning. Men ett härpå utgående förfarande straffas, äfven om det sker öppet. Härförutom följer dock äfven ansvar å sådana åtgöranden från konkursgäldenärens sida, som utmärka likgiltighet för borgenärernas välförstådda intressen eller som innebära en presumtion för ett mera straffbart åsidosättande af skyldigheterna gentemot dem. Ansvar eger således här rum, icke blott då icke bedrägeri, utan äfven då ej heller oredlighet i vanlig bemärkelse bevisligen föreligger. Såsom föremål för konkursförbrytelserna tänkas en persons borgenärer i deras helhet eller i allt fall till ett större flertal, och såsom handlande person åter gäldenären. Klart är dock, att äfven tredje man, i samråd med gäldenären eller derförutan, kan, i hvad på honom ankommer, söka att skada borgenärernas intressen. Och med hänsyn härtill hafva i större
