eller mindre måtto äfven gifvits ansvarsbestämmelser med afseende å sådan person, särskildt i fråga om borgenär i konkurs (jfr. för svensk rätt 1862 års konkurslag § 133).
Skiljaktigheterna äro för öfrigt ganska stora mellan de särskilda rättssystemen på ifrågavarande område. Icke blott att sjelfva de speciella förbrytelserna beskrifvits och angifvits olika, utan framställningen i dess helhet företer härjemte ej obetydliga afvikelser. För ifrågavarande brott är det visserligen öfverallt ett vilkor, att till deras fullbordan hörer en viss yttre omständighet, nemligen gäldenärens oförmåga att för ögonblicket göra rätt för sig. Sjelfva de straffbara handlingarne kunna dock hafva företagits såväl i tiden före som i tiden efter inträffandet af nämnda tilldragelse. I det förra fallet stå de dock så till vida i sammanhang dermed, som, om de också icke gifvit anledning till insolvensen, de likväl tänkas hafva blifvit företagna med hänsyn till dess förestående inträffande eller i allt fall äro af beskaffenhet att skadligt inverka på den i följd häraf nödvändiga utredningen. Men sjelfva denna yttre betingelse för tillämpningen af ifrågavarande ansvar har bestämts olika, är nemligen i några rättssystem uppståendet af konkurs (nordisk, finsk, österrikisk, ungersk och engelsk rätt) och i andra åter redan betalningsinställelse (fransk, tysk, belgisk och holländsk rätt). I sammanhang härmed står den omständighet, att i vissa rättssystem förevarande straffbestämmelser inskränkts att gälla endast för köpmän (fransk och belgisk rätt). Äfven sjelfva platsen för behandlingen af dessa förbrytelser har valts olika. Det finnes rättssystem, i hvilka straffbestämmelserna (finsk konkursstadga 9⁄11 1868, tysk konkursordning 10⁄2 1877 samt de engelska debtors act 1869 och bankruptcy act 1883) eller i allt fall de närmare lagrummen rörande brottens art och beskaffenhet (fransk och belgisk rätt uti code de commerce) finnas upptagna i de delar af lagstiftningen, som egnats åt redogörelsen för sjelfva konkursförfarandet. Och bortsedt från de lagar, hvari ifrågavarande förbrytelser framställts i sammanhang med bedrägeri, finnes det äfven sådana, i hvilka
