rättegångsfrid för öfverfall å person på resa till kyrka eller ting under skadegörelse å hans tillhörigheter (MB 18,2). Och på detta sätt infördes i den allmänna lagens kriminalrättsliga del jemväl särskilda straffbestämmelser för våld å fruktbärande eller planterade träd (MB 20,11, KF 10⁄6 1841), samt grundlades härigenom den med afseende å skogsförbrytelser nu mera bestående skilnaden mellan sådan gerning, som begås i skadelystet syfte, och sådan, som sker för vinnings skull (Str. L. 24,3). I tiden efter 1734 års lag utfärdades ytterligare åtskilliga straffbud med afseende å skadegörelse, såsom t. ex. i kongl. reglem. den 12⁄8 1752 till skydd för boktryckeriernas pressar, stilar och andra verktyg. Först med 1864 års strafflag ersattes dock dessa spridda stadganden af allmänna lagrum i ämnet (Str. L. 19,15, 20 och 21).
Allmänfarliga brott.
Gällande rätt.Såsom försvårande räknas i nu gällande rätt
allmänt den omständighet, att skadegörelse å
egendom är förbunden med en allmän fara, vare sig för
gods eller menniskor. Vid sådant förhållande
lägges en hufvudsaklig vigt på denna fara, och det
är med afseende å dess beskaffenhet och omfång,
som lagstiftarne fastställt straffsatserna och
domstolarne i de särskilda fallen hafva att bestämma
straffen inom de stadgade latituderna. Med
hänsyn härtill har man i nyare strafflagar uppställt
såsom ett särskildt straffrättsligt begrepp brott mot
den allmänna säkerheten eller allmänfarliga brott
samt behandlat derunder fallande företeelser åtskils
från skadegörelse å egendom (dansk, tysk, ungersk
och holländsk rätt). Farans inträdande, stundom
utan och stundom med en verkligen inträffad
skada, gör gerningen till fullbordad, och principiellt
beror dess bestraffande såsom dolös eller kulpös
deraf, huruvida gerningsmannen handlat afsigtligt
och kan anses hafva haft medvetande om verkan
af sina åtgöranden. Den omedelbara skadegörelse
å egendom, hvarigenom faran uppstått, blifver med
ifrågavarande synpunkt ett underordnadt moment
vid bedömandet af handlingens straffbarhet, utgör
nemligen allenast ett medel för begåendet af det
