Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
252

gewaltthätigkeit, hvarvid eldanläggning dock behandlats särskildt) eller till och med såsom qvalificerade former deraf (svensk, norsk, fransk och belgisk rätt).

Det är klart, att ett förfarande af sistberörda art icke skall vara utan all inverkan på uppställningen af lagarne i öfrigt samt de särskilda bestämmelsernas omfång och innehåll. En del af de allmänfarliga brotten begås ju nemligen på annat sätt än genom skadegörelse å egendom. Och hvad beträffar dessa förbrytelser, blifva de vid nämnda förhållande lätteligen förbigångna (i svensk rätt brytande af leveranskontrakt, spridande af smitta bland menniskor och försummelse vid byggnaders uppförande ej behandlade såsom allmänfarliga brott). Och derest de åter upptagits i straffsystemet, har åt dem måst anvisas en plats bland förbrytelserna mot de individuella rättigheter, hvilka genom dem närmast sättas i fara (jfr. i den svenska rätten Str. L. 14,19 —21 samt 22,3 och 4). Och på detta sätt kan dock lätt inträffa, att dessa gerningar komma att i större måtto, än lämpligt är, kännetecknas och bedömas från helt andra synpunkter än deras allmänfarlighet. Detsamma gäller äfven de allmänfarliga brott, som framställas såsom qvalificerade former af skadegörelse å egendom, blott att här frestelse äfven uppstår att tillämpa de för de allmänfarliga brotten egendomliga principerna på sådana gerningar, som endast innebära skadegörelse å viss främmande egendom. Härpå torde bland annat bero, att vållande till skada å allmän minnesvård i vår rätt belagts med ansvar. Men i öfrigt framhållas hos oss kanske väl mycket, att till bestraffningen af det allmänfarliga brottet hörer ej blott uppkomst af fara, utan äfven af skada å egendom, hvarjemte, der båda dessa moment sammanträffa, det händt, att särskilda straffsatser väl fastställts med hänsyn dertill, huruvida den omedelbara egendomsskadan varit afsedd eller icke, men åtskilnad ej gjorts, allteftersom det ena eller det andra varit förhållandet med den uppståndna faran. I viss måtto gäller allt detta dock äfven sådana rättssystem, i hvilka de allmänfarliga brotten bilda en särskild klass af förbrytelser.