och österrikisk rätt). Ja för den händelse att gerningsmannen sjelf åstadkommit släckningen, nedgår straffet än mera (svensk och norsk rätt), derest det icke helt och hållet bortfaller (tysk, ungersk och österrikisk rätt). I nyare strafflagar har man emellertid mera eller mindre sökt att bringa eldanläggning under samma regler, som gälla för öfriga allmänfarliga brott, framför allt dem, med hvilka gerningen erbjuder största likhet, förorsakande af explosion eller öfversvämning. Och härvid hafva i det mesta förenämnda, för eldanläggningen egendomliga grundsatser bortfallit. Den holländska strafflagen visar en temligen vidtgående utveckling i denna rigtning. Derstädes förekommer icke någon beskrifning å eldanläggning eller föremålen derför, och i fråga om straffbarheten lägges blott vigt dels å gerningens afsigtlighet, dels å farans beskaffenhet att hota menniskor eller gods allenast äfvensom gerningsmannens kunskap härom och dels slutligen å inträffad förlust af menniskolif.
Äldre germansk rätt.I nästan alla äldre germanska rättsböcker finnas ansvarsbestämmelser för uppsåtlig eldanläggning. Hvad beträffar vållande till brandskada, äro derför dels straff (särskildt svensk och dansk rätt), dels allenast skadestånd och dels åter under vissa förhållanden full ansvarsfrihet (särskildt norsk och sydgermansk rätt) stadgade. I hvarje fall förråda föreskrifterna en uppfattning, enligt hvilken här blott förelåge en form af skadegörelse å egendom. Då straff verkligen hafva utsatts, skilja sig dessa icke från dem, som förekomma vid skadegörelse, som på annat sätt förorsakats, ej ens i den händelse att gerningsmannen handlat afsigtligt. Ja detta finnes hafva varit förhållandet, ej blott för det fall att skog, gärdesgård eller annat dylikt gods förstörts, utan äfven om så skett med byggnader, ej mindre uthus än sjelfva bostaden. Så vidt likväl menniskor funnits i byggnaden, kunde visserligen fråga uppstå om särskildt ansvar för den skada eller den förnärmelse, som med eldanläggningen tillfogats deras personer. Straffen kunde då blifva tveggehanda, och gerningen visa sig innefatta två olika förbrytelser, nemligen mot såväl egendom som person. Men allmänfarligheten i en brand kom ej i
