få åtnjuta skydd af de bestämmelser, som innehålla ansvar för skadegörelse å dylika verk eller för andra åtgärder till fara eller hinder vid deras begagnande (Str. L. 19,14 och 21, den senare paragrafen enligt KF 6⁄8 1881). Från historisk synpunkt är det lätt förklarligt, att de allmänfarliga brotten mera eller mindre framställas i sammanhang med skadegörelse å egendom. Ty begreppet allmänfarliga brott har från början fått sin egentliga utbildning vid en viss form af skadegörelse å egendom, nemligen eldanläggning. Och det är först derefter, som detsamma bragts i tilllämpning på öfriga, till nämnda klass nu mera räknade förbrytelser. I de flesta strafflagarne äro också bestämmelserna rörande eldanläggning jemförelsevis rikhaltigare och förete jemväl åtskilliga afvikelser från hvad, som gäller om öfriga allmänfarliga brott. Förutom det att sålunda vållande till eldskada allmänt förklarats straffbar (enligt dansk rätt kan det bortfalla, om skadan ersättes), är vårdslöshet med eld belagd med ansvar, äfven om skada derigenom icke uppstår. Föremålen för straffbar eldanläggning hafva angifvits vare sig genom en uttömmande uppräkning (tysk, ungersk, belgisk och engelsk rätt) eller talrikt anförda exempel (nordisk och fransk rätt). Så snart eld anlagts i eller med fara för byggnad eller annat sådant, som utgör bostad eller vistelseort för menniskor, förutsättes det, att gerningsmannen tagit i beräkning, att andra menniskors lif och ej blott främmande gods sattes på spel (svensk, norsk, tysk och fransk rätt). Ett högre ansvar bringas sålunda för detta fall ovilkorligen i tillämpning. En särskild straffskärpning kan äfven inträda på grund af ej blott den större faran eller de särskilda qvalificerande omständigheter, hvarunder brandanläggningen föröfvats, utan äfven föremålets dyrbarhet eller allmänna natur (svensk, norsk, fransk, ungersk och engelsk rätt). Tillsist räknas eldanläggning fullbordad genom sjelfva antändningen (nordisk, österrikisk, fransk, belgisk och engelsk rätt samt väl äfven tysk och ungersk, der uttrycket är: sätta i brand), men nedsättes straffet ansenligen, om elden ej tagit vidare öfverhand och således ingen större skada uppstått (svensk, norsk
