Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/265

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


257

ordningen, upplopp och våldshandlingar, straffades densamma enligt de härå tillämpliga lagar (lex Cornelia de sicariis och lex Julia de vi publica). Och med dessa principer till utgångspunkt sågs under kejsardömet ej blott i hvarje uppsåtlig eldanläggning en straffbar gerning, utan blef ansvar äfven ådömdt den, som genom grof vårdslöshet förorsakat en brandolycka. Orsaken härtill var just gerningens allmänfarlighet, och efter graden och omfånget af faran rättade sig äfven straffets storlek. Det var ju också ganska naturligt, att en dylik synpunkt skulle göra sig gällande i ett rike, som från början vuxit upp ur ett stadssamhälle och fortfor att, hvad vidkom såväl offentliga som enskilda angelägenheter, deri hafva sin tyngd- och hjertpunkt. Man skilde sålunda mellan brandanläggning i stad och förstörande medelst eld af en afsides belägen byggnad. Ehuru för en högre straffbarhet icke fordrades afsigt att beröfva menniskor lifvet, afsåg man likväl närmast skydd af den personliga säkerheten. Vigt lades derpå, huruvida elden lätt kunnat spridas vidare. Och med brandanläggning i stad likställdes derför äfven antändning af ett flertal sammanbyggda hus eller af sådan byggnad, som tjenade flera familjer till bostad. Men äfven uppsåtligt sättande i brand af annat hus med fritt läge medförde ett hårdt ansvar, oqvalificeradt dödsstraff eller deportation.

Allmän rättsutveckling.Det var dessa romerska principer, som efterhand vunno inträde i den germanska rätten. Under inflytande af dem undergingo de äldre stadgandena efterhand förändringar. Till den del som man höll fast vid det gamla, berodde detta derpå, att de romerska grundsatserna ansågos stå i öfverensstämmelse dermed. Så var bland annat förhållandet med den rättssats, att till gerningens fullbordan hörde, det en verklig brand uppstått, ej blott antändning. Och ehuru den yngre lagstiftningen mera fritt bearbetat de romerska stadgandena, hafva bland dessa flera af dem, som hufvudsakligen hafva sin förklaring i historiska företeelser inom den romerska rättsutvecklingen, i nästan oförändrad form gått öfver i nu gällande rätt. Såsom exempel må tjena, att det framhålles såsom försvårande

33