Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
258

omständigheter, att brandanläggning skett i afsigt att begå mord eller rån eller att underlätta utbrottet af ett uppror (dansk och tysk rätt samt delvis österrikisk och ungersk), eller ock att densamma i allt fall eger rum i tillfälle af uppror eller annan sådan nöd (svensk rätt).

Emellertid bibehöll sig till en del ganska länge de germanska begreppen och beteckningarne på detta område. Detta gäller särskildt om uttrycket mordbrand och hvad, som derunder förstods. Det lönliga anläggandet af eld föranledde nemligen svårare straff (Sachsensp.; i nu gällande belgisk rätt straffskärpning vid eldanläggning nattetid). Men efterhand erhöll dock mordbrand en alltmera utvidgad bemärkelse, och gafs deråt en tydning i öfverensstämmelse med den romerska uppfattningen i ämnet. Uttrycket kom sålunda att beteckna eldanläggning af fara för menniskolif eller sådan qvalificerad art af denna förbrytelse, som förelåg, då gerningsmannen handlade i syfte att underlätta mord, rån eller annat sådant svårare brott. I nu gällande strafflagsstiftning förekommer dock enligt regel ej vidare beteckningen mordbrand vare sig i den ena eller den andra bemärkelsen. Grundvalen för bestämmelserna äro den romerska rättens stadganden. Men dessa hafva lämpats efter det moderna samhällets förhållanden och fullständigats på det sätt, att de till grund för dem liggande principerna utsträckts att gälla jemväl för sådan brandanläggning, som endast innebär fara för gods.

Bortsedt från mordbrand, bestraffade den romerska rätten icke gerningar i deras egenskap af allmänt farliga. Allenast i fråga om åstadkommande af öfversvämning förelåg så till vida ett undantag, som ett qvalificeradt dödsstraff var stadgadt för den, som genombröt eller förstörde nildammarne. Från Egypten hemtade nemligen Rom sitt förråd af säd, och ett felslående af dess skörd hotade med en allmän nöd. En gerning af förenämnda art betraktades derför såsom ett slags statsförbrytelse, ett angrepp mot rikets säkerhet (propemodum securitatem ipsius imperii). Den moderna rätten tillhör således i det hela förtjensten att äfven för andra förbrytelser än eldanläggning hafva