Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/288

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


280

mot den offentliga friden och ordningen i den utländska rätten är af en ganska sväfvande beskaffenhet. Ser man på hvarje särskildt rättssystem för sig, äro de under ifrågavarande rubrik sammanförda företeelserna ganska olikartade, och sammanställer man åter flera rättssystem med hvarandra, visar det sig, att ingen större öfverensstämmelse råder i fråga om hvilka brott som rätteligen böra upptagas under rubriken eller huru vidsträckt denna bör fattas (i belgisk rätt derunder bland annat behandlade brotten af och mot offentlig myndighet samt i fransk ytterligare förfalskning). I den ungerska strafflagen förekommer ej heller ifrågavarande beteckning, utan har hvad, som i öfriga rättssystem plägar upptagas derunder, framställts i ett flertal, under ingen gemensam rubrik förenade kapitel. Allmänt uppfattas i öfrigt den utländska rättens brott mot offentlig frid och ordning såsom förbrytelser mot allmän rätt, och det är också med afseende å bestämmandet af gränsen till öfriga förbrytelser af liknande natur, som berörda villrådighet och osäkerhet gifva sig till känna. I allt fall är det naturligen af ej ringa vigt, huruvida man, såsom i den svenska rätten, i viss måtto hållit fast vid de gamla begreppsbestämningarne eller helt och hållet tillegnat sig det nu mera förherrskande uppfattningssättet på förevarande område. Detta gäller äfven i fråga om sådana förbrytelser, som äro för rättssystemen gemensamma. Enligt vår lag medför sålunda exempelvis ett olofligt inträngande endast ansvar, om det sker i hemvist, under det att annorstädes, hvarest bestämmelse af liknande natur förefinnes, med hemvist enligt regel likställes tjensterum och hvarje annan afstängd lokal (tysk, ungersk och holländsk rätt samt åtminstone delvis engelsk; i fransk, belgisk och österrikisk rätt såsom hos oss).




Sedlighetsbrott.I det germanska rättsmedvetandet ingick nog ett kraf på sedlighet. Men detta hindrade icke, att en stor mängd af nu förekommande sedlighetsbrott i äldsta tider voro strafflösa. Dels skilde sig nemligen våra förfaders sedlighetsbegrepp i ej ringa