måtto från det nu rådande, och dels saknades i åtskilliga fall hvad, som då för tiden enligt regel var af nöden för en gernings beifrande, behörig målsegande i saken.
Den germanska rättens brott mot familjeära.Till den del som osedliga handlingar utgjorde förbrytelser i den äldre germanska rätten, bestraffades de såsom kränkningar af enskild rätt, nemligen med anledning af den skymf och vanheder, som dermed tillfogades en familj och slägt. De betraktades i främsta rummet såsom förbrytelser mot familjeära och familjerätt. Gerningar af denna beskaffenhet voro lönskaläge, äktenskapsbrott, våldtägt och enlevering samt i viss måtto äfven egenmägtigt brytande af trolofning eller äktenskap. Af ifrågavarande uppfattningssätt följde emellertid, att rättskränkningen begicks allenast i qvinnans person och att det var på grund af den skada, hvilken hon lidit till sin heder och kyskhet, som talan fördes. Mannen var ej skyldig den qvinna, vid hvilken han var fästad, någon trohet, och honom träffade sålunda i och för sig intet äfventyr för dess åsidosättande. Endast i förhållande till medlemmarne af den familj, som den qvinna, med hvilken han förbrutit sig, tillhörde, kunde han vara förfallen till ansvar, nemligen för den mot dem begångna förbrytelsen. Äkta hustru egde blott att fordra, det hon bibehölles vid sitt husfrudöme, och trolofvad qvinna åter, att fästningen i laga tid beseglades med bröllop och ej egenvilligt brötes eller uppskötes. Gjorde sig en man i dessa hänseenden skyldig till en förseelse, kunde visserligen förbindelsen från qvinnans sida häfvas och ansvar härförutom drabba mannen. Men i öfrigt gick undseendet mot mannen till och med så långt, att det icke allenast tillläts honom att jemte äkta hustru hafva en eller flera frillor i sitt hus, utan äfven att samtidigt lefva i lagligt äktenskap med flera qvinnor. För detta senare fall var allenast förutsättning, att hustrurna fogade sig i ett samlif eller ock att de särskilda familjerna hade olika hem och uppehållelseorter.
Hvad beträffade brytning af trolofning eller äktenskap, sågs dervid förutom till ärekränkningen äfven till kontraktsbrottet. För det fall att qvinnans giftoman efter fästning utan laga skäl