tvingas att fortsätta sammanlefnaden. Dref han hustrun från sig, skedde detta dock ej strafflöst. Han fälldes till böter, hvarförutom han, enligt hvad som i flera lagar särskildt framhölls, hade att till henne utgifva hennes andel i boet jemte viss tillökning deri (Leg. Burg. och Baj.). Och härå synes från början den hufvudsakliga vigten hafva legat.
Vidkommande åter de förbrytelser, som bestodo i ett kränkande af den qvinliga kyskheten, utgjorde påföljderna deraf verkliga straff. Det hörde till en senare tid att låta upprättelsen ske medelst efterföljande giftermål eller utrustande med hemgift. Men häri spåras dock en inverkan af det äldre uppfattningssättet. Förbrytaren hade här liksom i andra fall att lemna vederbörande målsegande upprättelse för den begångna oförrätten, och skedde detta icke medelst enskild uppgörelse, tjenade det stadgade ansvaret härtill. Målsegande var i fråga om äkta hustru hennes man och i fråga om ogift qvinna åter hennes fränder, närmast hennes giftoman. Detta senare gällde äfven om den qvinna, som var trolofvad, men för sådant fall hade dock enligt åtskilliga lagar fästmannen jemväl ett anspråk på upprättelse. Sjelf gick denne dock icke fri, om han före bröllopet begick lönskaläge med sin trolofvade (VGL:ne). Beträffande trälinna tillhörde talan husbonden. Straffet var dels urbota, lifvets förlust vid gripande å bar gerning och eljest fridlöshet, dels och vanligare — särskildt i senare tider och jemväl i äldre, så vidt qvinnan ej var friboren — böter, ofta af jemförelsevis ringa belopp.
Förutsättning för straffbarhet var i öfrigt, att qvinnan verkligen haft någon ära att förlora. Sålunda finnas i detta hänseende undantagna rättslösa, lösdrifverskor och tiggerskor (Gragas), och ytterligare de, som voro af oäkta födsel (ÖGL). Men samma regel finnes äfven fastställd i fråga om den qvinna, som visserligen hade rättsgemenskap med en familj, men redan förbrutit sin ära (jyske lov), åtminstone om hon ett flertal gånger försett sig med lägersmål. Enligt vissa lagar gjordes nemligen till en början för hvarje gång allenast ett afslag å bötesbeloppet (UL, WmL:ne). Äfven eljest förefans här en graderad bötesskala. Lägre än mö
