eller öfverlåtande åt annan för sådant ändamål, lösdrifveri, tiggeri, grymhet mot djur etc. I denna del förete dock lagarne betydande skiljaktigheter. Äfven om nämnda gerningar belagts med ansvar, hafva de dock bestämts olika till sin natur och omfattning samt äro delvis behandlade i specialförordningar eller hafva i allt fall ej sammanförts med de egentliga sedlighetsbrotten. I fråga om denna utsträckning af begreppet sedlighetsbrott råder alltså tillsvidare ringa öfverensstämmelse.
De gamla sedlighetsbrotten hafva åter minskats, i följd deraf att man i åtskilliga fall icke ansett statens väl påfordra ett ingripande af straffmagten. Allmän regel är att endast bestraffa dolösa osedliga handlingar. För en tid har till och med rådt en uppfattning, enligt hvilken osedliga handlingar städse borde vara strafffria, så snart icke enskild rätt kränkts medelst våld, list eller missbruk af myndighet. Och här och hvar är denna grundsats ännu förherrskande. Allmän är den dock visserligen icke längre. Emellertid bestraffas dock enligt regel ej vidare i och för sig lönskaläge (i svensk rätt dock mannen under vissa förutsättningar jemlikt Str. L. 18,9; i norsk man, som gjort tre qvinnor hafvande, och qvinna, som blifvit hafvande af tre män; i norsk och dansk vid sammanlefnad, jfr. i svensk rätt 1734 lag GB 12,3). Skörlefnad af qvinna faller äfvenledes oftast icke under den allmänna strafflagen. I alla händelser äro härtill fogade vissa förutsättningar (i svensk rätt: uppehåll i horhus; i norsk ytterligare: mot penningersättning; i dansk: för förvärfs skull och trots varning; i tysk: utan tillstånd eller med brytande af gifna förhållningsregler; i österrikisk: vid offentlig förargelse, förförelse eller smitta). Deremot har enligt regel med ansvar belagts sådan otukt, som begås i förening med ett missbrukande af egen ställning eller föremålets större eller mindre värnlöshet: med qvinna, som är afvita eller i medvetslöst tillstånd, med minderårig eller med sådan person, som man på grund af dess ungdom eller eljest har under sin särskilda vård eller bevakning. I somliga lagar är dock sistnämnda förseelse allenast en försvårande omständighet vid andra sedlighetsbrott: våldtägt och
