dermed beslägtade förbrytelser samt förförelse af minderårige (fransk, belgisk och ungersk rätt). Å andra sidan upptagas i ett eller annat rättssystem ytterligare såsom straffbar otukt: förförelse af qvinna medelst förespegling om äktenskap (norsk, tysk och österrikisk rätt) eller genom uppväckande af föreställning, att man vore hennes äkta man (ungersk rätt) eller att lägersmålet eljest vore af äktenskaplig karakter (dansk och tysk rätt), förförelse af oberyktad qvinna under viss ålder (tysk och dansk rätt: 16 år) eller af omyndig person (österrikisk rätt: om genom person i hushållet) äfvensom än vidare nedsmittande (norsk och dansk rätt). Koppleri är fortfarande allmänneligen straffbart. Härtill fordras dock, att det skall vara yrkesmässigt (nordisk, tysk och österrikisk rätt), enligt vissa lagar ytterligare i förening med ungdoms förförelse (fransk, belgisk och holländsk rätt), eller att det skall ske för vinning (norsk, dansk, tysk och holländsk rätt), med svek (tysk och engelsk rätt) eller i fråga om ärbar person (österrikisk rätt), qvinna under viss ålder (engelsk rätt: 21 år), egen äkta maka (norsk, dansk och österrikisk rätt) eller person, som man har under sin uppsigt (nordisk, tysk, ungersk, holländsk, österrikisk, fransk och belgisk rätt) eller ock att koppleriet åtminstone skall bestå i ett aktivt uppträdande (österrikisk rätt: underhandlande). Likaledes är tvegifte öfverallt belagdt med ansvar. Åtskilnaderna bestå här hufvudsakligen deri, att i några rättssystem straffbestämmelserna blott affattats med hänsyn till den gifte (engelsk rätt), att högre ansvar blifvit utsatt för denne (nordisk rätt) eller med afseende å det fall att båda kontrahenterna förut varit gifta (svensk och norsk rätt), och att det framhållits såsom särskilda straffminskningsgrunder, att anledning varit att antaga den förutvarande makens död eller att en längre tid äktenskapligt samlif ej med denne egt rum (dansk rätt). Liknande afvikande bestämmelser förekomma äfven, fastän i mindre måtto, med afseende å äktenskapsbrott. Men här visa sig lagstiftarne i öfrigt mindre angelägna om gerningens bestraffande. Regelrätt tillförsäkras den kränkte maken i en eller annan form en afgöranderätt i nämnda hänseende. Men härutöfver göres stundom
