anknytningspunkt för ifrågavarande åtskilnad. Öfriga majestätsbrott var man i allt fall benägen att bedöma mildare. Men härjemte återupplifvades äfven efterhand begreppet landsförräderi, och kom man sålunda på nytt att skilja mellan sådana statsförbrytelser, som på ett eller annat sätt prisgaf landet åt utländska magter, och dem, som voro rigtade mot fursten eller honom nära stående personer. Och i mån som högförräderi härvid upptogs såsom den svåraste arten af statsförbrytelse och i denna sin egenskap innefattade former såväl af landsförräderi som af majestätsbrott, kommo under dessa senare två beteckningar att inbegripas allenast mindre grofva förbrytelser i nämnda hänseenden. Under majestätsbrott förstodos härefter särskildt sådana gerningar, som inneburo förnärmelser mot personlig rätt och härjemte icke berörde statens säkerhet, vare sig nu sjelfva rätten var mindre väsentlig, eller den, som var föremål för brottet, ej befann sig i tronens omedelbara närhet. Med ifrågavarande uppdelning af statsförbrytelserna framträdde dock ytterligare en klass af brott, nemligen brott mot rikets inre säkerhet. Visserligen kunde sådana gerningar bestraffas såsom högförräderi, utan att fursten eller någon medlem af hans familj behöfde vara föremål derför. Gingo de nemligen ut på ett omstörtande af statsförfattningen, förelåg ett sådant fall, då begreppet högförräderi hade användning. Men för alla öfriga brott af fara för den bestående sociala ordningen saknades ett gemensamt begrepp, efter det att majestätsbrotten på förut angifna sätt inskränkts till att beteckna förnärmelser mot vissa personer. Det återupplifvade begreppet landsförräderi fick på detta sätt sin motsättning i brott mot rikets inre säkerhet.
Det var först med ingången af detta århundrade, som ifrågavarande beteckningar, högförräderi, landsförräderi, majestätsbrott och brott mot rikets inre säkerhet, erhöllo en skarpare begränsning i förhållande till hvarandra. Samtidigt uppstodo vid sidan af dem två nya former af statsförbrytelser, nemligen förbrytelser med afseende å utöfvandet af medborgerliga rättigheter och fiendtliga handlingar mot främmande stater. Det är införandet at det
