konstitutionella statsskicket och utbildningen af den moderna folkrätten, som riktat strafflagstiftningen med dessa förut okända företeelser.
Gällande rätt.Förenämnda slags brott utgöra de civiliserade folkens statsförbrytelser och bilda de hufvudgrupper, hvarpå dessa i framställningen fördelats. Hvad beträffar de förbrytelser mot offentlig rätt, som jemte landsförräderi förekommo i den äldre rätten, hafva de mestadels antingen upphört att medföra ett kriminellt ansvar eller förvisats till den speciella lagstiftningen rörande krigsväsendet. Någon full öfverensstämmelse råder likväl icke mellan de särskilda länderna i behandlingen af statsförbrytelserna. De tagas sålunda stundom i en mera vidsträckt bemärkelse eller föras, kanske rättare sagdt, under ett mera omfattande begrepp — i fransk rätt exempelvis förbrytelser ˮcontre la chose publiqueˮ och i engelsk ˮagainst public orderˮ. Och vid sådant förhållande hafva de egentliga statsförbrytelserna blandats med andra brott mot offentlig rätt, nemligen med brott mot offentlig myndighet, mot allmän frid och ordning, samt af embets- och tjenstemän. Särskildt finnas på detta sätt äfven annorstädes än i engelsk och fransk rätt brott mot offentlig myndighet (ungersk rätt) och brott mot allmän frid och ordning (österrikisk rätt) afhandlade midt upp bland de gerningar, som här utmärkts såsom statsförbrytelser. Å andra sidan hafva i vissa rättssystem en eller annan af de särskilda arterna utaf de egentliga statsförbrytelserna icke upptagits såsom en särskild klass af brott. Sålunda hafva förbigåtts icke allenast fiendtliga handlingar mot främmande stater (fransk, belgisk, österrikisk och ungersk rätt), utan äfven högförräderi. Och såväl om dessa brott som äfven om förbrytelser med afseende å utöfvandet af medborgerliga rättigheter gäller det, att, äfven om åt dem egnats beaktande, de likväl icke alltid framställts under en särskild rubrik eller såsom en egendomlig klass af förbrytelser (nordisk rätt). Allt detta skall naturligen vara af ganska stor vigt. Ty till den del som gerningar af ifrågavarande art icke rönt särskildt omnämnande, bestraffas de endast, så vidt som i dem ingå sådana moment, att statsförbrytelse af annat slag jemväl föreligger. På detta sätt blifva dock
