Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


26

af embete på viss tid (Str. L. 2, 15 och 16), dels relegation af studerande vid universitet och läroverk, dels ock förlust af vissa yrkesrättigheter (Str. L. 22: 3, 4 och 14 etc.). Derjemte har hos oss den gamla ärelösheten omklädts i s. k. förlust af medborgerligt förtroende. Men då denna straffpåföljd innebär ovärdighet att i rikets tjenst nyttjas etc. äfvensom utestängande från alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas tillgodonjutande god frejd erfordras, så är densamma egentligen dock ej annat än den forna ärelösheten. Medborgerligt förtroendes förlust kan ådömas så väl för alltid som för viss tid, och i motsats mot den tyska lagstiftningen, som aldrig tillåter, att den vid temporärt frihetsstraff ådömes för alltid, är hos oss domaren för sådant fall stundom ovilkorligen ålagd att låta viss tids straffarbete åtföljas af förlust af medborgerligt förtroende för alltid (Str. L. 13, 6). Endast i ett fall (Str. L. 14, 27, jmfd. med 14, 46) kan denna påföljd förekomma i förening med fängelsestraff, men eljest blott jemte straffarbete. Sjelfständigt kunna ifrågavarande straffpåföljder ej ådömas i annat fall än att någon för brottet redan straffats utom riket (Str. L. 22, 21).

Vid sidan af den vanfrejd, förlust af medborgerligt förtroende bereder, torde dock inför lagen derjemte qvarstå en viss minskning i äran på grund dels af vissa straff (grof missgerning i KF 274 1810 etc. — brott, hvarpå straffarbete följer, i motsats till nesligt brott = förbrytelse, hvarmed är förknippad förlust af medborgerligt förtroende) och dels af mindre hederligt lefnadssätt (GB 4, 3; 6, 2; RB. 15, 2; 17, 10).

Böter.Vid ringare förseelser voro böter redan tidigt straffmedlet. Deras erläggande innebar företrädesvis ett förödmjukande erkännande af skuld, och deras mottagande ett skadestånd af hufvudsakligen ideell beskaffenhet. De kunde dock härförutom visserligen tjena till godtgörande af liden skada, ehuruväl jemte böterna stundom särskildt skadestånd utgick.

I fråga om böter urskiljer man två hufvudslag: ett äldre, mindre bötesbelopp för sådana fall, der fridlöshet redan tidigare var utesluten, och ett