lif och gods. Man märker lätt stadgandenas ursprung.
Äfven den senare rättsutvecklingen egde rum under inflytande och med begagnande af de romerska begreppen. Olydnad mot konungens bud eller förbud betraktades såsom ett sätt att visa honom sidvördnad, utgjorde ett crimen majestatis. Dylik gerning föll alltså under straffbestämmelserna i ChLL för smädelse mot konungen och medförde lifvets förlust (Riksd. Besl. 1634 och 1660). Hvad, som härvid närmast afsågs med olydnad, var öppen eggelse att sätta sig upp emot konungen eller den, som å hans vägnar egde att befalla, äfvensom ett sammanrotande af folk i sådant syfte. Det var således det romerska begreppet uppror, som här låg till grund. I specialförfattningar gåfvos också uttryckliga bestämmelser rörande myteri och uppror. I fråga om straffet hänförde man sig till förenämnda stadganden i stads- och gårdsrätten eller hotade med förlust af lif och gods (Stora Kopparb. Grufart. 1649, Krigsart. 1683, Sjöart. 1685 och Hofart. 1687). Och det var äfven under rubriken ˮom myteri och upprorˮ, som i 1734 års lag straffbestämmelser gåfvos för upphetsande till olydnad mot konungen eller hans befallningsmän, för verkligt uppror och för trots mot laga myndighets bud af en samlad skara folk (MB 6,1—3). Genom kongl. förordn. d. 1⁄7 1743 fullständigades ifrågavarande lagbud genom fastställelse af straff för sammankallande af allmoge medelst budkaflars kringsändande. Och sedan det derefter i kongl. kung. d. 26⁄11 1816 medgifvits menighet att sammanträda till rådplägning om gemensamma angelägenheter, mot vilkor att vederbörlig anmälan derom skedde hos laga myndighet, utfärdades till sist den 6 Februari 1849 en ny förordning i ämnet. Och det är denna, som ligger till grund för nu gällande bestämmelser (Str. L. 10,7—13). Skilnaden i innehållet af 1849 års förordning och af 1864 års strafflag är ytterst ringa. Den inskränker sig nemligen till en obetydlig redaktionsändring och ett par jemkningar i straffsatserna. Deremot förete dessa lagar åtskilliga afvikelser i förhållande till 1734 års lag. Straffen nedsattes, men i sammanhang dermed framhölls
