Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/357

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
349

förpligtelser för dem, som betroddes dermed. Sålunda var det på grund af sina medborgares val, som domaren hos oss ursprungligen utöfvade sitt kall. Endast undantagsvis förekommo dock några särskilda straffbestämmelser med afseende å missbruk af dylika offentliga värf. De, som funnos, rörde försummelser i fråga om sjelfva upprätthållandet af tjensten. Uteblef domaren från tinget, eller kom han ej eljest till sådan förrättning, hvartill han lagligen kallats, var han enligt de svenska landskapslagarne förfallen till böter, och så var äfven förhållandet, om han formligen vägrade att döma i sak, som bragtes inför honom (ÖGL DrB 2,2, UL ÞB 21, WmL II ÞB 7 och 8, SmL ÞgB 3,1). Liknande straffbud voro äfven rigtade mot dem, som endast hade ett tillfälligt uppdrag, t. ex. mot dem, i hvilkas tur det var att infinna sig på tinget, för att detta skulle kunna hållas i närvaro af ett visst antal personer (ÖGL och svealagarne). Förbrytelser, som under tjensteutöfning begingos mot enskild rätt, bestraffades åter enligt de allmänna lagrummen, således hvarken lindrigare eller svårare, än om de föröfvats af den, som ej varit beklädd med ett offentligt värf. Några särskilda bestämmelser i ämnet voro derför ej erforderliga. Till den del som sådana kunna uppletas, innebära de i öfrigt snarare en bekräftelse på än en afvikelse från regeln.

Med konungamagtens växande betydelse kommo konungens enskilda tjenare att besörja de allmänna ärendena och indrogos folkets gamla förtroendemän inom kretsen af det sålunda framträdande embetsmannaståndet. Härmed var naturligen ett uppslag gifvet till en förändring i uppfattningen och rättsreglerna på ifrågavarande område. Det dröjde dock en längre tid, innan så skedde. Redan på landskapslagarnes tid företräddes hos oss konungen i de särskilda orterna af en hierarkiskt ordnad landtregering, och hade de högre och lägre tjenstemän, som bildade densamma, en ganska vidtgående myndighet i fråga om handhafvandet af de allmänna ärendena och tillsynen öfver deras vederbörliga skötsel. Men likväl söker man för denna tid i allmänhet fåfängt efter särskilda