betalningsmedel använda värdeören. Ifrågavarande mynträkning var ursprungligen ett vigtsystem (vägd mark), och äfven sedan man börjat prägla mynt hos oss, afsågs att den då uppkomna, s. k. räknade marken skulle vara lika med den vägda. Men på grund af den alltjemnt fortgående myntförsämringen, blef skilnaden mellan vägd och räknad mark allt större (redan på LdskpsL:nes tid 1 till 1½, enligt (ÖGL, 1 till 2, i danska lagarne 1 till 3, på Karl Knutssons tid i Sverige 1 till 5). Hos oss utmyntades under första tiden ej mynt till högre värden än penningar och örtuger, (mark först 1536), hvaraf kom, att den räknade marken äfven kallades mark penningar eller mark örtuger. På 1500-talet började man hos oss slå (1528), och räkna i daler (thaler), fastän marken fortfarande en tid bortåt (till 1604) bibehölls såsom den högsta myntenheten. Under fortfarande sjunkande kurs på den äldre myntsorten i förhållande till dalern stadgade sig denna kurs slutligen så, att en daler gällde fyra mark (1560), hvartill man i lagstiftningsväg jemväl sökte fastslå kursen för all framtid. Derpå berodde jemväl vid markmyntets fortfarande benägenhet till sjunkande i värde föreskriften att slå särskilda fyramarksstycken eller svenska dalrar (1604, 1607). De förut brukliga dalermynten, gällande sex mark och dessförinnan kallade slagne dalrar, fingo härefter i den allmänna rörelsen och slutligen jemväl officielt (1619) benämningen riksdalrar, riksdalrar in specie. Svenska dalrar fortforo dock att slås. Men då utmyntningen skedde såväl i silfver som koppar, uppstodo de olika beräkningarne i daler silfvermynt och i daler kopparmynt. I 1734 års lag (RB 32, 1) äro bötessatserna angifna i daler, mark och öre silfvermynt (från 1 till 500, full mansbot = 300 daler). I förhållande till det egentligen gångbara myntet hade emellertid specieriksdalern efterhand stigit allt högre i kurs. Genom 1770 års myntordning sattes den i värde lika med 3 daler smt, men gällde 1776 dubbla beloppet eller sex daler smt. I sammanhang med den samma år genomförda realisationen af riksens ständers bankosedlar i silfvermynt bestämdes, att
