underlåtet iakttagande af förpligtelserna fingo en uteslutande användning i fråga om tjenstemännen. Så blef t. ex. förhållandet med försummelser beträffande brotts beifrande och förbrytares tillvaratagande. Då derefter statsideen alltmera genomträngde sinnena, upphörde man att i dem, som besörjde offentliga värf, se konungens enskilda tjenare och betraktade dem såsom statsliga organ, verksamma i den allmänna ordningens tjenst. Dermed rycktes helt naturligt hela denna lagstiftning in på den allmänna rättens område. Och derinom fingo ifrågavarande brott plats bland förbrytelserna mot offentlig rätt. Äfven då de närmast voro rigtade mot enskild rätt, berördes af dem det allmänna intresset på grund af gerningsmannens offentliga karakter.
Förevararande lagstiftning fick härjemte efterhand en allt större omfattning och utsträckning. Visserligen är det fortfarande de romerska rättssatserna, som ligga till grund för lagstadgandena i ämnet, och är den insats, som den äldre germanska rätten här kan sägas hafva gjort, ytterst ringa. Men deremot har den moderna rätten i många stycken gått vida utöfver den romerska rätten, ej blott gifvit de romerska lagstadgandena en större omfattning, utan äfven skapat helt och hållet nya bestämmelser. I sjelfva verket torde embetsmyndigheterna i nu bestående civiliserade stater hafva en än mera vidtgående befogenhet än den romerska republikens magistratus, men å andra sidan kräfver det konstitutionella lifvet, att folket bibehålles oförkränkt vid sina privata och statsborgerliga rättigheter. Det har derföre varit af nöden att sätta bestämda råmärken mellan myndigheternas och de enskildes magtområden. Och liksom lagstiftningen rörande brott mot offentlig myndighet tjenar till att befästa och upprätthålla dessa råmärken till förmån för de förra, har hvad, som förordnats i nu gällande rätt om här behandlade brott i viss måtto en liknande uppgift i fråga om de senare.
Gällande rätt.I alla nyare strafflagar har egnats ett eller flera särskilda kapitel åt brott af embetsmän. I dessa kapitel utgöra stadgandena om tagande af muta,
