med ansvarighetslagarne 18⁄9 1868 för riksdagens fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret samt för styrelseledamöterna i riksbankens lånekontor i orterna äfvensom instr. 1⁄3 1830 för just. ombudsm.). Särskildt hafva sålunda kommunens tjenstemän likställts med statens (tysk, österrikisk och ungersk rätt; i ungersk rätt liksom i den svenska mera vidtgående stadganden). Äfven här framträder alltså en liknande rörelse som vid brotten mot offentlig myndighet. Man lägger mera vigt derå, att ett offentligt värf missbrukas, mindre derå, att den af en tjensteställning följande förpligtelsen mot staten och fursten svikes.
I några strafflagar angifves det vid hvarje särskildt brott, hvilka personer föreskrifterna gälla, och är det således endast i vissa fall, som gerningsmannen kan vara annat än en statens embetsman (fransk, belgisk och holländsk rätt). Annorstädes har åter uppställts en allmän regel till afgörande, af hvilka de äro, som i frågor af förevarande art skola räknas såsom embetsmän (nordisk, tysk, österrikisk och ungersk rätt). Häri ligger då äfven uttalad den grundsats, att hvad, som stadgats för statens embets- och tjenstemän på ifrågavarande område, gäller utan något som helst förbehåll äfven dem, som i förberörda lagrum blifvit med dem likställda. Advokaters och rättegångsbiträdens handlingar hemfalla visserligen icke i allmänhet under lagrummen rörande embetsbrott. Men i ett och annat rättssystem hafva likväl under redogörelsen för sistnämnda förbrytelser straff stadgats för dylika personers trolöshet mot sina hufvudmän och oredlighet vid utöfvandet af sitt kall (tysk, ungersk och österrikisk rätt). I motsats till hvad förhållanden var enligt några rättssystem vid brott mot offentlig myndighet, utöfvar embetsmännens högre och lägre ställning här ej någon lagbestämd inverkan på straffsatserna. I norsk och dansk rätt medgifves dock för underordnade tjenstemän en nedsättning i det normala straffet.
Frågan, huruvida en person hvem som helst kan bestraffas såsom delaktig i ett embetsbrott, afgöres efter de vanliga reglerna för delaktighet. I
