kanonisk rätt och hörde till de många i den kanoniska rätten föreskrifna penitenserna. Derifrån inkom det hos oss först i Visby stadslag och gårdsrätterna. I de senare förekommer det ej blott såsom förvandlingsstraff utan äfven såsom omedelbart straffmedel. Från nämda speciallagar öfverfördes det derefter till landsrätten, hvarest det för ett enstaka fall såsom förvandlingsstraff ju redan påträffas i ChrLL (KgB 9). Tiden inskränktes efterhand, var enligt mosaisk och kanonisk rätt högst 40 dagar, enligt Visby Stadslag 12 veckor, enligt 1734 års lag 28 och enligt 1864 års strafflag 20 dagar.
Ur dessa två hufvudformer, arbetstvång till aftjenande af böter och fängelse vid vatten och bröd, har det svenska frihetsstraffet utvecklats. Hvad beträffar arbetstvånget blef det nemligen bruk, att, der det skulle tjena såsom straff, brottslingarne undergingo det i allenast Konungens och Kronans tjenst. Det blef ej vidare tal om målsegandens andel i de förbrutna böterna, utan hade brottslingarne att förrätta sitt arbete å Konungens slott och gårdar eller i Kronan tillhöriga bergverk (slutet af 1500-talet). Ofta slogos de härvid i jern eller undergingo till och med stympning. På slutet af 1600- talet började arbetsfångarne att insättas å fästningarne (först Marstrand, derefter på 1700-talet äfven andra fästningar liksom artillerismedjorna i Stockholm och Kalmar samt ankarsmedjan i Karlskrona). Särskilda tukthus kommo hos oss först i bruk för qvinnor (1624, 1630), men senare skickades äfven män till dylika anstalter (1700-talet). För intagande af lösdrifvare och försvarslöse, som i början sändes till fästningarne och tukthusen liksom straffångarne, började i slutet af 1820 talet särskilda korrektionsinrättningar att uppföras, men efter kronoarbetskårens upprättande (1842) sändes ånyo strafffångar till dessa anstalter (straff- och arbetsfängelser). Och på upphäfvandet af den sålunda ånyo uppstånda sammanföringen af arbetsfångar och försvarslöse har man ända in i sista tider arbetat. De fästningar, som fortfarande tagas i anspråk till förvarande af strafffångar (Varberg och Landskrona), hafva, så vidt möjligt varit, omändrats till vanliga strafffängelser.
Tvångsarbete i här beskrifna nya former
