emellertid, att damerna ville i gamla dagar liksom nu svänga sig, och att mången neddansat i grafven.
Härifrån till Askums kyrka måste man färdas uppför en ofantlig backe, som slingrar sig öfver kullriga bergsbranter genom en smal och hög bergsklyfta. Uppkommen finner man på den ganska ansenliga höjden ett mäktigt mergellager, hvaraf dock en stor del blifvit till vägfyllning bortförd. Härvarande mergelgrufva, som redan visar ett djup af 18 fot, håller många hundra fot i omkrets. Man märker deri en mängd väl bibehållna snäckor af samma arter som de, hvilka finnas i Kapellbackarna vid Uddevalla och flerestädes å bergsbranter i Bohuslän. Detta mäktiga mergellager omgifves från norr, öster och vester af klipphöjder, men åt söder är en lång däld, hvilken till en del upptages af en liten insjö vid namn Önnevatten. Då man betraktar denna belägenhet och ser huru snäckorna äro hvarfvis bäddade öfver hvarandra i tätta lager; så torde man, ehuru svårförklarlig en vattenminskning eller en landthöjning än förekommer oss, lätt öfvertyga sig derom, att dessa hafsdjur blifvit småningom hopsköljda af hafsvågorna, som nu på en mils afstånd brusa flera hundra fot härunder.
Askums kyrka, som invändigt håller blott 67 fot i längd, 22 i bredd, utgöres af ett enda långhus, som i vester har en rätvinklig och i öster en tresidig gafvel. Murarne hålla 4 fot 6 tum i tjocklek. Kyrkan har en dörröppning å vestra gafveln och en å södra sidan. Tvenne små fönster med halfrunda betäckningar å hvarje långsida och tvenne sådana å östra gafveln, alla med höga bröstningar, ge byggnaden en mera högtidlig än lifvande belysning. Dopfunten, som är af täljsten, har följande utseende. Foten föreställer tre förenade underdjur, som i
