124
omgifning söker att fasthålla sig vid den heliga läran. Dessa föreställningar tillhöra naturligtvis rundbågsåldern.
Härvarande altartafla består af ett gammalt altarskåp, som med dithörande flygeldörrar blifvit i en sednare tid omslutet med några ramprydnader. I midten af detta altarskåp föreställes Christus å ett helkors och vid sidorna häraf röfrarne å halfkors. Den förres händer äro fastspikade vid, men de sednares armar vridne öfver hithörande tvärträ. Frälsarens kropp är vida större än missgerningsmännens och hans anlete och hållning äro lugna och vördnadsbjudande; deras lemmar äro deremot hopdragne och fasansväckande. Till höger om Christi kors stå några gråtande qvinnor, till venster några trotsige knektar. Man ser i de förras anleten en djup smärta, i de sednares en hånande fräckhet. En qvinna neddignar, en annan aftorkar sina ögon, medan knektarne med seniga armar höja sina lansar. Drägterne äro ovanligt ledige. Allt detta är skuret af ek i helupphöjdt arbete med ett sådant lif, en sådan värma, att man tycker de små figurerna andas och röra sig. Under denna hufvudtafla stå sex helgon i en rad och uti hvarje flygeldörr nio sådane i trenne rader öfver hvarandra; alla uti särskilda bildnicher med genombrutna baldakiner. Hela anordningen röjer en utbildad spetsbågstil. Detta altarskåp med dithörande flygeldörrar håller 8 fot 6 tum i bredd, 6 fot 3 tum i höjd. Dess nya omfattning och en genomgång vid hvarje sida härom siras med storbrusiga bladprydnader. Frälsaren såsom uppstånden höjer sig öfver omfattningen och det gamla och nya förbundets hufvudpersoner Moses och Christus stå öfver den högra och venstra genomgången.
