126
gästgifvaregård, som ligger nära Strömsvattnet, förbifors. Vägen härifrån till Strömstad slingrar sig öfver kala bergskullar och jemte nedrasade klippstycken. Strömsvattnet har sitt utlopp midtigenom staden, hvars få byggnader, till största delen obetydlige trähus, ligga på och under nakna bergsbranter. Kyrkan, som icke är synnerligen gammal, saknar all märkvärdighet. Härvarande badhus är ehuru enkelt dock beqvämt, och vattnet anses här saltare än vid någon annan af våra badinrättningar, hvartill kommer, att gyttjan skall vara af en helsogifvande beskaffenhet.
Strömstad vill, oaktadt sitt goda läge, icke synnerligen tilltaga. Staden liknar de dvärgträd, som uppskjuta ur bergskrefvor. De fasthålla sig väl emot stormarna; men bristande näringsämne tillåta dem icke att sträcka sina kronor i höjden eller utbreda sina grenar öfver de kala klipporna. Skall orsaken härtill sökas i den omgifvande ortens ringa behof, i mindre gynnsamma författningar eller i bristande handelsanda och näringsflit? Måhända bör någon grund för denna stads ringa tilltagande sökas i flera samverkande omständigheter. Emellertid kan man icke mycket undra derpå, att, ehuru denna skärgård har djupa farvatten och säkra hamnar, sjöfarande utlänningar frukta för dess vådliga stränder; enär fyrbåkar, hvilka skulle t. ex. å Koster- eller Väderöarna göra synnerlig nytta, alldeles saknas. Olycklig den der under stormiga höstnätter nalkas dessa skeppsbrytande kuster, vid hvilkas utskär bränningar stundom märkas på hela tio famnars djup, och störtsjöar öfvervräka tornhöga klipptoppar. Bohuslänske skärgårdsboarne sakna likvisst icke vilja och behjertenhet att undsätta sina nödställda likar. Huru ofta ha icke desse djerfve
