128
Ofantliga bergsbranter å båda sidor om Svinesund göra nedfarten dertill och uppfarten derfrån högst besvärlig. Carl XII anlade här bredvid på bergshöjderna å Svenska sidan tolf särskilda skansar, som han ville framdeles utvidga till en fästning under namn af Sundsborg. Härpå arbetades i tvenne år och kanoner hitfördes från Bohusfästning. Efter Konungens fall 1718 öfvergåfvos dessa förskansningar, hvilka följande år nedbrötos af Norrmännen[1]. Nu synas endast svaga lemningar efter några kallmurar.
Svinesund öfvergås på färga. Vägen derifrån till Fredrikshall afvexlar med skogbevuxna berg och fruktbara dalar. Bergs lilla kyrka jemte vägen utmärker sig med ett klocktorn å takresningen. Flere vackra landtgårdar visa, att man nalkas en förmögen stad. Fredrikstens höga bergfästning med sina branta klippafsatser och upptornade batterier i omgifning af kringspridda utanverk ha på afstånd ett förfärande utseende.
Fredrikshall, som ligger under den höga fästningen i en djup dal jemte en vik af Idefjärden och genomskäres af Tistedalselfven, erbjuder från de höjder, hvaröfver vi nedkommo, en liflig anblick. De glada dagar jag här i min ungdom tillbragt, de vänner och anhöriga jag här räknade, med erinran om brödrafolkens gemensamma intressen, ökade min fägnad att återse en stad, som nyligen nedbränd, liksom Indiens underfågel, åter ur askan uppstått i en herrligare glans.
Fredrikshall har ingen hög ålder, men det har ickedessmindre ryktbarhet i häfderna. Brandskador och blodsutgjutelser, som otaliga gånger förorsakat mäktiga samhällens upplösning och undergång, ha tvertom föranledt denna stads uppkomst och tillväxt. Här var ännu för
- ↑ J. Oedman Bahusläns Beskrifning, s. 87, 128 och 371.
