mindre än tvenne sekler tillbaka icke annat än en lastningsplats, som hette Halden. Många hade i anseende till ställets fördelaktiga belägenhet nedsatt sig här å norra och södra sidan af Tistedalselfven, hvaröfver en bro, ungefär 300 fot lång, var slagen. Sedan krigslågan efter Roskildska fredens afslutande återutbrutit mot Danmark, sökte Harald Stake med en mindre troppafdelning 1658 bemäktiga sig Halden. De få Norrmän, som här lågo för lastningsplatsens beskyddande, uppkastade på den klippa, hvarest fästningen nu ligger, en förskansning af grafsten, och lyckades derigenom afslå de anfall, som nu gjordes ifrån Ideslätten. Harald Stake förnyade följande år ett försök på Halden, hvarest man nu förbättrat ofvannämnda förskansning. Då man denna gången var å båda sidor starkare, blef angrepp och försvar lifligare och ihärdigare. Detta nya fäste, som nu ansattes från brosidan, värnade sig så, att Svenskarne nödgades till återtåg, hvilket försvårades derigenom, att Norrmännen antände en hop byggnader, som lågo i deras väg. Lars Kagge, Gustaf Horn och Harald Stake företogo 1660 en allvarsam belägring af samma fäste. Alla uppfordringar blefvo fruktlösa och flere stormar afslogos, hvarefter Svenskarne, måhända i anseende till Carl X:s hastiga frånfälle i Göteborg, återtågade. Gränsfästningen Bohus var för Norge förlorad. Haldens nya förskansning hade underbart emotstått Carl X:s segerrika vapen. Platsen blef derföre ansedd såsom synnerligen vigtig, och första grundstenen till hufvudfästningen Fredrikssten lades den 14 Augusti 1661. Borgarskansen dernedanför inrättades 1676 och utanverken Öfverberget, Stortornet och Gyldenlöv uppfördes 1682[1]. Halden hade ett träkapell, som
- ↑ Holbergs Dannemarkes Riges Historie. Tom. III, s. 411-419.
