Men medgifvom, att ett dylikt mordsätt synes
mindre troligt, och antagom, att Konungen enligt Carlbergs
sannolika berättelse blifvit, ehuru vänd mot fästningen,
skjuten i hans och flere närvarandes åsyn. Denne har ju
berättat, att skottet kommit utifrån; men att ingen
närvarande kunnat af anförda skäl förnimma, om detsamma
kommit från längre eller närmare håll. Då nu detta skott
icke kunnat utan högra kindens vändande till fästningen,
komma från fienden, enär det nemligen kommit från
högra sidan om det ställe, hvarest Konungen träffades, det
är ifrån ett håll, hvarest inga batterier funnos; måste en
lönnmördare smugit utanom och på sidan af bröstvärnet
och aflossat detta skott. Denna mening bekräftas af ett
yttrande, som förekommer i några samtidiges
anmärkningar, nemligen: ”Om Hans Maj:ts död gingo då åtskillige
tal, somliga mente, att han på något förrädeligit sätt
blifvit afdagatagen, efter som kulan gått in på ena sidan,
och horizontaliter ut på den andra genom tinningen,
hvilket förmentes ej kunnat skie, om skottet varit från
fästningen”[1]. Våra misstankar rörande ett sådant
förhållande stegras i hög grad genom en berättelse, som skall
funnits i den redlige Kyrkoherden Tollstadii efterlemnade
papper och som skall vara af hans egen hand. Här
säges nemligen Grefve Cronstedt ha på sitt yttersta
bekänt för honom, ”att sedan han laddat ett gevär, tog
Öfverste Stjernros det och sade, nu skall det snart vara gjordt;
gick så åstad, och då han fick se, att Konungen ännu
stod qvar, neml. i sjelfva approchen framför
kommunikationslinien, som krökte sig något, gick han ofvanpå
- ↑ Anmärckningar öfver Tillståndet och Förändringen i Sverige efter K. Carl den XII:tes Död, gjorde hos Riks-Rådet Carl Gyllenborg af Förnäme Män, Handskrift.
