Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
135


Men medgifvom, att ett dylikt mordsätt synes mindre troligt, och antagom, att Konungen enligt Carlbergs sannolika berättelse blifvit, ehuru vänd mot fästningen, skjuten i hans och flere närvarandes åsyn. Denne har ju berättat, att skottet kommit utifrån; men att ingen närvarande kunnat af anförda skäl förnimma, om detsamma kommit från längre eller närmare håll. Då nu detta skott icke kunnat utan högra kindens vändande till fästningen, komma från fienden, enär det nemligen kommit från högra sidan om det ställe, hvarest Konungen träffades, det är ifrån ett håll, hvarest inga batterier funnos; måste en lönnmördare smugit utanom och på sidan af bröstvärnet och aflossat detta skott. Denna mening bekräftas af ett yttrande, som förekommer i några samtidiges anmärkningar, nemligen: ”Om Hans Maj:ts död gingo då åtskillige tal, somliga mente, att han på något förrädeligit sätt blifvit afdagatagen, efter som kulan gått in på ena sidan, och horizontaliter ut på den andra genom tinningen, hvilket förmentes ej kunnat skie, om skottet varit från fästningen”[1]. Våra misstankar rörande ett sådant förhållande stegras i hög grad genom en berättelse, som skall funnits i den redlige Kyrkoherden Tollstadii efterlemnade papper och som skall vara af hans egen hand. Här säges nemligen Grefve Cronstedt ha på sitt yttersta bekänt för honom, ”att sedan han laddat ett gevär, tog Öfverste Stjernros det och sade, nu skall det snart vara gjordt; gick så åstad, och då han fick se, att Konungen ännu stod qvar, neml. i sjelfva approchen framför kommunikationslinien, som krökte sig något, gick han ofvanpå

  1. Anmärckningar öfver Tillståndet och Förändringen i Sverige efter K. Carl den XII:tes Död, gjorde hos Riks-Rådet Carl Gyllenborg af Förnäme Män, Handskrift.