en liflig eld, hvarjemte dervarande Kommendanten von Landsberg omtalar i sin berättelse af den 21 December 1718 till Fredrik IV, att han denna natten skjutit med mörsare, kanoner och handgevär.
Carl XII:s bortgång väckte stort uppseende i Europa och många meningar kringspriddes rörande hans dödssätt. När höga vederbörande i Sverge ville, att denne Konung stupat för en fiendtlig kula, hade man naturligtvis i Danmark ingenting häremot. Flere plankartor, som utkommit öfver Fredriksstens belägring 1718, vilja, såsom det synes, bevisa, att denne hjelte blifvit skjuten från hufvud- eller utanverken. En sådan, hvilken finnes i Jubilæum Theatri Europæi, ger visserligen något begrepp om fästningens belägenhet och anfallets riktning; men den är i vigtiga detaljförhållanden felaktig. Ehuru Fredrikssten var 1718 vida svagare än nu, tyckes den likväl förete ganska vidsträckta försvarsverk, af hvilka dock de yttre måste vara tillfälliga jordvallar. Stortornet och Öfverberget visa sig äfven vara fruktansvärde. Det är endast Gyldenlöv, som här angifves såsom en obetydlig och lågländ skans; måhända derföre, att denna redan var intagen. Konungens dödsställe har i synnerhet blifvit orätt angifvet. Detta utvises nemligen vara dubbelt närmare fästningen än Gyldenlöv, ehuru förhållandet är i verkligheten motsatt. Det var dessutom i krökningen af den fullbordade löpgrafven, icke vid yttersta ändan af den började linien derutanför, som Konungen blef enligt alla ögonvittnens intyg skjuten. Om Fredrikssten haft det å denna plankarta angifna utseende och hjelten befunnit sig vid slutet af den nya linien och på ett så nära håll, är ingenting naturligare än, att han kunnat derifrån träffas. Härtill kommer, att den nya linien bildar tvertemot
