142
intygar, icke, såsom Maigret berättar, munter; att, ehuru en mordgerning allmänligen misstänktes, ingen undersökning anställdes, utan att deremot ett yttradt tvifvelsmål rörande ett sådant förhållande blef snarare ansett såsom ett slags statsbrott. Det vissa är, att Prinsen af Hessen, som i hemlighet utdelade krigskassan till vissa befälhafvare och genom löften om eftergifter förmådde hären till hyllande af sina ärelystna afsigter, samt att Ulrika Eleonora, som på förhand tagit tvetydiga mått och steg för sin upphöjelse, ha onekligen gifvit mycken anledning till efterverldens klander. Om man läser det ömma och hjertliga bref, som Carl XII den 2 September 1714 tillskrifvit sin syster rörande hennes förmälning med Prins Fredrik af Hessen och hennes deltagande i rådets öfverläggningar, måste man häpna vid åtankan af ifrågavarande förhållande.
Det tyckes, som Carl XII haft i afseende på denna förmälning någon aning om sitt förestående öde. Konungen vistades i Stralsund, då detta höga par förenades i Stockholm. Han var dyster och yttrade omsider: ”I afton dansar vår syster kronan utaf sig.” Hvad Konungen mente härmed, vågade ingen närvarande efterfråga. Att man likvisst ansett detta vanliga uttryck innebära en ovanlig betydelse, bevises deraf, att man antecknat detsamma.
Uppbrottet från Fredrikshall var icke allenast oklokt utan ömkligt. Sedan Gyldenlöv var stormad och löpgrafvar mot Fredriksstens svagaste sida öppnade, voro ofelbart de största svårigheterna besegrade. Erinrom oss, att fästningen då var på detta håll vida svagare än den nu är, att brechbatterierne skolat dagen efter Konungens död öppnas och att Maigret trott densamma inom åtta dagar falla och att dessutom allting var beredt till en stormning. Det tyckes åtminstone, att, i händelse den älskade
