alltför oansenlig. Denna helgedom har dessutom till sitt innandöme blifvit i betydlig mån förminskad genom den indragna tornbyggnaden och den afdelande tvärmuren. Förplatsen i tornets nedre afdelning är en ringa ersättning för det utrymme, som kyrkan dymedelst förlorat. Orgelplatsen deröfver synes mig föga passande, emedan den icke kan inrymma ett orgelverk af erforderlig storlek, och emedan den hindrar ljudstrålarna att derifrån med nog klarhet och styrka utströmma. Meranämnde tvärmur är i flera afseenden ofördelaktig, hufvudsakligen derför, att altarbelysningen från öster, hvarpå medeltidens mästare lade så mycken vigt, rentaf förloras. Om olämpligheten af en sådan anordning torde vi längre fram komma i tillfälle att närmare yttra oss. Många läktare pryda ingen helgedom. Emellertid skada de härvarande mindre än på flere andra ställen, emedan sido- och takfönster bereda en tillräcklig dager. Om takhvalfven varit mindre tryckte och kupolen mera uppåtsträfvande, skulle byggnaden vunnit mycket i anseende. Nu finner enhvar vid första anblicken, att bådadera äro af trä med anputs. Med ett ord, det hela väcker mera behag än vördnad.
Vårt vistande i Fredrikshall var angenämt. Min broder Konsuln D. Brunius, som varit många år bosatt i denna stad, visade oss synnerlig välvilja. Vi gjorde en utfärd till Veden, en gammal herregård, som ligger på en ansenlig landtrygg mellan Femsjön och Tistedalen. Här står en gråstenshäll, som har 8 fots höjd, hvarå en fru Ellis nämnes, hvilken lefde vid början af sjuttonde seklet, och är bland alla, som ägt denna herregård, den första, hvars namn man känner. Denna minneshäll är uppsatt af Nils Christiansson, hvilken intill 1623 förvaltade samma egendom. Härvarande boningshus, en äldre
