152
träbyggnad, är ganska täck. Ehuru vi mottogos med synnerlig artighet af den åldriga ägarinnan, skyndade vi snart åter i fria luften för att dessbättre njuta af utsigten. Åt norr höja sig skogbeväxta berg och kullar, mellan hvilka odlade dälder framskymta. Åt söder utbreder sig den fruktbara Ideslätten, hvilken omgifves af höga till en del skogbeväxta bergsryggar. Åt öster öfverskådas en betydlig sträcka af Femsjön, hvars stränder bildas af skogbeklädda fjällar och ur hvars klara böljor skogbekransade klippöar uppskjuta. Åt vester kastar sig Tistedalselfven utför höga bergsbranter och slingrar sig under lummiga löfträd genom en smal men mycket djup bergsdal, hvars klippväggar här och der prydas med tallar och granar. De väldiga vattenmassor, som här i sned riktning nedstörta öfver breda, långsluttande bergshällar, bilda ett fall, hvars lodrätta höjd utgör 200 fot. Många vattenverk, dels uppförda vid sidorna om fallet, dels vid bräddarna af elfven dernedanför samt här och der framskymtande boningshus vittna om lif och rörerse. I synnerhet gör Fredrikshall vid elfvens utlopp och under de höga bergen med Idefjärden derutanför ett öfverraskande intryck. Fästningen i närheten af den idoga staden och den segelrika fjärden uppstiger med sina brådstörta klippbranter och månghörniga murafsatser såsom ett hotande åskmoln; och Svenska fjällarne, som utgöra bakgrunden af denna storartade tafla, bidraga till det helas förhöjning. Lätta sommarskyar jagades af en lindrig vestan öfver himlarymden och de fraggande vattenmassornas regndugg målades vid den framglänsande solen i alla regnbågens färger.
I händelse vår tid medgifvit, att i stället för en hastig blick på Norges gräns genomfara intressantare delar
