156
med instörtning, har för icke länge sedan blifvit berömligen ombygd. G. Schöning, som, ehuru saknande erforderlig kännedom af medeltidens byggnadssätt, har med sin välkända noggrannhet beskrifvit denna märkvärdiga kathedral, uppgifver, att här funnits 3361 kolonner, af hvilka de fleste varit af hvit, finslipad marmor med löf- och blomprydda kapitäler, och att här varit 40 hela helgonbilder samt 343 bröstbilder, hufvuden och djurfigurer, utom ganska många, som här måst å de försvunna murarna funnits, men ej kunnat beräknas. Af dessa många prydnader ses ännu en mängd i behåll; så att denna kathedral, ehuru i hög grad förfallen, torde likväl kunna anses såsom den, hvilken i norden mest förtjenar att närmare studeras.
Den uråldriga kathedralen i Stavanger, en ansenlig byggnad till största delen uppförd af huggen sten, förtjenar äfven i anseende till sin storartade anläggning och sina många bildverk att bli med sakkännedom granskad.
Men Norge har ett annat slags kyrkobyggnader, hvilka, ehuru små och oansenliga, dock torde här böra för deras ovanliga anordning i förbigående nämnas. Jag menar några uråldriga träkyrkor, hvilka röja ren rundbågsstil. Till dessa höra följande.
Borgunds kyrka i Bergens stift består af en större och en mindre fyrkant och ett halfrundt utsprång, hvilka utgöra långhus, kor och altarplats. Häromkring sträcker sig en smal omgång, hvari trenne små förhus, nemligen å vestra, norra och södra sidorna, inleda. Tolf kolonner bilda i långhuset en rymlig midtplats och deromkring en smal omgång. Desse kolonner förenas med rundbågar, ofvanpå hvilka vågrätta fästband äro öfver hvarandra anspände med korsstyfvor. Denna förtimring
