Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
159

ornamentslära. Vi lyckönska i sanning Norge, som äger dessa konstrika, uråldriga helgedomar. Intet land i verlden lärer härtill kunna framvisa motstycken. Emellertid har, såsom den berömde landskapsmålaren J. C. C. Dahl säger, flere af dessa beundransvärda landtkyrkor blifvit i de sednare åren nedbrutne och andra simpla träbyggnader i deras ställe upptimrade. Det tyckes således, som Norrmännen, missledde af nutidens anspråksdryga men andefattiga kyrkobyggnadssätt, skulle snart börja att, hvad somligstädes länge blifvit öfvadt, undanrödja dessa dyrbara qvarlefvor af en djupsinnigare konstutöfning och i deras ställe hopknuta eller sammanskifta salonlika landtkyrkor. Emellertid måtte det vara en sann njutning för den, hvilken gjort sig mödan att närmare studera medeltidens sinnrika byggnadsväsende, att betrakta dessa upptornade trämassor, hvilka mäktat från sex till sju århundraden trotsa tidens härjningar. De landtkyrkor, som uppföras i våra dagar, tyckas icke lofva en sådan varaktighet, och härpå torde närvarande byggnadssätt snarare vinna än förlora i efterkommandes omdöme. Plan- och smaklösa byggnader ge icke stora begrepp om de personer eller de tider, genom och under hvilka de uppstått.