168
tillgång finnes på skog, företager sig en så ansenlig brobyggnad af sten; men det är deremot beklagligt, att skicklige byggmästare saknas. Men hvarifrån skulle sådane komma, då man i Sverge föga befodrar byggnadskonstens utbredande[1]. Man märker vid första anblicken af detta murverk, att hvalfstenarne icke luta efter hvalfslagens medelpunkter, hvarigenom spänningskraften naturligtvis försvagas. Några bågar ha dessutom blifvit borttagne innan alla hvalfven blifvit färdiga, hvarigenom ojemna cirkelslag uppkommit. Men om denna brobyggnad icke uppfyller konstkännarens önskan, så kommer densamma deremot att kosta vida mindre, än man kunnat skäligen vänta, nemligen omkring 9000 riksdaler.
Sedan vi hastigt besett brobyggnaden, började vi med allvar påtänka vår öfverfärd. Man vänte sig icke här någon färja. Den steniga och strida strömmen och de höga bräddarne derjemte skulle naturligtvis gjort en sådan oanvändbar. Men en gammal halfrutten träbro qvarlåg, hvilken icke allenast saknade ledstänger, utan hade flera större hål. Densamma hade dessutom genom strömmens undergräfning så nedsjunkit å ena sidan, att man icke kunde utan fara gå deröfver. Hvad skulle nu göras? Härvarande arbetare, som njöto middagshvila, trodde mig i anledning af några yttranden rörande deras murverk vara en byggmästare, och visade sig måhända derföre vara till min fägnad mycket beredvillige att hjelpa oss öfver. Hästarne frånspändes och en i sänder blef med mycken varsamhet öfverledd. Sedan fördelade sig arbetarne enligt min vanliga begäran på passande afstånd från hvarandra och genom denna försigtighet blef den
- ↑ Jemför Betänkande af Comitén till öfverseende af Rikets allmänna undervisningsverk, s. 198.
