8
han slagit, och således sökte derigenom utplåna minnet af den blodiga striden, icke gerna sett detsamma upplifvas genom ett dylikt segertecken; och jag skulle jemväl tro, att Hallands invånare kunnat ändamålsenligare använda hvad denna minnesvård kostat till någon passande uppmuntran för uppodling af de oländiga marker, som omgifva provinsens residensstad. En dylik minnesvård framstår såsom en skrytsam erinran om de fördelar, vi vunnit på våra naturliga vänner Danskarna, hvilka, om nemligen försynen från Drottning Margaretas tid beskärt norden vise regenter, icke skulle till obefryndade grannars framtida fördel uttömt sina krafter i förödande fejder med egna stamförvandter; de skulle fasthellre med oss under fredens lugn och stridens buller räknat samma vänner, samma fiender. Kortligen, denna minnesvård syntes mig både till idé och utföring snarare småaktig än storartad. Åtminstone tyckes en resande, som icke sett den ödsliga, den ökenlika ljungheden och den prålande minnesvården, icke ha derigenom gjort någon synnerlig förlust.
Vi nalkas nu den så kallade Halmstads mosse. Stackars hästar, som skola der framsläpa oss! Det är en lycka för eder, att vi icke färdas i statsangelägenheter eller handelsärenden. Denna mosse är en småtufvig ljunghed, som föga höjer sig öfver hafsytan. Vägen, som sträcker sig häröfver ungefär en fjerdedelsmil, är i anseende till en fin och lös sandbotten i hög grad tungkörd. Ingen odling, ingen plantering lifva den ödsliga rymden. Den der framtråkar häröfver, har, om han icke af nejdens dysterhet faller i sömn, tillfälle till betraktelser öfver här timade tilldragelser. När vi öfver denna öken skådade hafvets svallande vågor, samt Halmstads gamla slott och raserade vallar, föresväfvade oss de fejder, som här
